Washington D.C.

Dessa bilder är tagna med en Olympus-kamera från 1988, och Kodak Ektachrome 100 diafilm. Fotona är skannade till digitalt format, och något färgkorrigerade i de flesta fall.

Monumentet över George Washington består av en hög marmorobelisk. Detta byggnadsverk är nog inte så känt i resten av världen, men desto mer betydelsefullt för Amerikanerna själva. Till höger tronar en annan tidig president, Lincoln. Just här brukar nyvalda presidenter hålla sitt invigningstal. Själv skall jag bekänna att nöden trängde sig på vid ett annat besök, bara ett par veckor innan Clinton skulle hålla sitt tal här. Kanske låg min hög kvar bland träden sådär 50 m därifrån? Okej, glöm det.

Själva hallen för Lincolns staty är bra mycket större, vilket syns här utifrån.

Capitoleum, eller kongressbyggnaden säger man väl på Svenska?

Här samma sak på kvällen, fast på andra sidan, och en liten bit bort i den avlånga parken som kallas the Mall. Jag tog en lång rad med bilder i denna vackra skymning, den 18 oktober 1991.

Spegeldammen och Washington-monumentet igen.

När vi ändå håller på med nattbilder, så kan vi se på centralstationen, Union station i detta fall. Namnen varierar, mest beroende på vilket järnvägsbolag som en gång byggde stationen. Sedan 1972 är emellertid passagerartrafiken huvudsakligen förstatligad.

Parkeringsdäck är sällan vackra, men i denna skymning blev det faktiskt så. Också vid centralstationen.

Inne på centralen, vilken innehåller en del affärer.

Ute på stan, med en staty.

Utanför National gallery of art.

Vita huset är väl bekant. Redan då var gatan utanför avstängd för biltrafik. Nu kan jag tänka mig att det är omöjligt att ens komma så här nära.

Pentagon. Då kom man direkt från T-banan och upp i foajen på ena sidan av byggnadskomplexet.

The Ellipse, med skolbussar av 1940-talsmodell. Ja, de tillverkas fortfarande (...). Varför ändra på något som fungerar, om man inte har konkurrens? Importrestriktioner, ni vet. Ibland är USA värre än länderna bakom järnridån var.

Freedom plaza. Här skulle man naturligtvis äta lite Freedom fries. Kommentar överflödig...

Pershing park.

Grosvenor, väldigt likt Svenskt miljonprogram. Fast här betecknas det som ganska exklusivt. Det är väl snart miljonprogrammet också, åtminstone i Stockholms bostadsbrist. Enda ljuspunkten med bostadsbristen för övrigt.

Lite vild natur. Washinton-området var rena träsket för bara lite mer än två hundra år sedan. Personen (L'enfant) bakom stadsplanen ansågs snudd på tokig då. Det var först på 1960-talet som hans storslagna visioner i mångt och mycket hade förverkligats.

Amerikansk landsväg. Hastighetsgränsen för all trafik inom D.C., även motorväg skall vara 25 ph, eller drygt 40-45 m/h. Ganska sunt.

GMC New Look tillverkades mellan 1958-82, och började bli sällsynta på de flesta håll i början av 90-talet. I Kanada såg jag däremot nyrenoverade exemplar så sent som 2002.

Den huvudsakliga anledningen till att jag alls inkluderade Washington i resplanen var för att studera tunnelbanenätet. Även fast det har byggts ut sedan dess, så var det redan då ett av de största i världen. Detta i en stad med 700.000 invånare, och något mindre än Hisingen. Tänk vad man kan åstadkomma med statliga pengar. En sådan offentlig satsning skulle aldrig någonsin förekomma i någon annan Amerikansk stad, oavsett storlek. Kostnaden hade de första 15 åren, sedan starten av byggandet 1976 tills mitt första besök 1991, gått lös på närmare 100 miljarder, eller lite drygt en miljard per station.

Lite grann undrar man varför detta byggdes, för man verkade inte själva riktigt tro på att nätet skulle bli den succe det så småningom blev. Exempelvis hade man vid mitt besök just gått över till att starta trafiken redan kl 8 på söndagsmorgnar, mot förut kl 10 (...). Normalt betecknas det som rent och skärt vansinne att bygga något i denna kaliber för en så liten stad. Bortsett från att det är ekonomiskt "omöjligt", annat än för en huvudstad, som oftast får ändlösa statliga resurser till sitt förfogande. Hur som helst har man steg för steg kopplat på fler vagnar, allt eftersom passagerarantalet har ökat. Precis som i Stockholm, har T-banan här blivit lite av en självuppfyllande ide. Teoretiskt behövs inget sådant trafiksystem, men när det nu finns är det likaväl rätt flitigt utnyttjat.

Så här brukar det se ut vid ingångarna. Allt är automatiserat, och personalen är egentligen bara till för att övervaka stationerna. Biljetter får man köpa själv i automat. Man betalar inte förrän man går ut (likt längre resor i Göteborgsområdet), varför det kan bli nödvändigt att fylla på pengar på busskortet i fall det inte täcker kostnaden. S.k. Addfare-maskiner finns för detta ändamål. Alla är stora som torkskåp.

Addison road (?). Mina anteckningar brukar vara mycket goda, men ibland halkar man efter, och hinner glömma.

Metro center. Tunnelbanan kallas alltså Metro, då det nog ansågs att Subway var ett ord som förknippades med något slitet och sjaskigt, som i New York kanske? Även där har man satt upp skyltar med "M" istället för "S" vid ingångarna, när dessa behöver bytas. Det gör man förstås inte i onödan i just New York, där skyltar på bortåt 100 år ännu sitter kvar i fall de fyller sin funktion.

Ett frågetecken igen; Rosslyn. Här ligger stationen i två våningar.

Denna bild är något suddig, men är inkluderad för att illustrera hur ljussättningen är en given del i arkitekturen. Direkt belysning förekommer nästan inte. Istället sitter lamporna i schakt mellan spåren, och längs väggarna. Ibland är de också inbyggda i informationspelare på plattformen. Man ser här tydligt hur vagnarna bildar skuggor mot taket. Metro Center.

Virginia Square, GMU. Här ser vi belysningen jämte väggen, som för övrigt inte har kontakt med plattformen, just för att man inte skall nå att klottra. Påstås det i alla fall.

Vagn 3030 och 3129 belysta, som när man håller en ficklampa under hakan!

Station med korsande linjer, fast inte i samma plan. Metro center.

Crystal city. Här är belysningen inte skymd av några vagnar, så det syns tydligt hur arrangemanget är gjort.

Gallery place/ Chinatown. Spåren ligger en nivå ned.

Foggy Bottom/ GWU. Det förra namnet är synonymt med utrikesdepartementet, ungefär som man i Amerikanska medier ofta säger Ringleden (Beltway, för motorvägsringen) om Washington. Vad man ansåg inom Ringleden om det och det, vad som hände vid Ringleden o.s.v. Ringleder är alltså en sällsynt företeelse. GWU betyder George Washingtons universitet. Amrisar älskar förkortningar!

Vagnar belysta underifrån igen. Invändigt har de heltäckningsmattor och mjuka skinnsoffor. Fönstren ger däremot ett dimmigt och plastiskt intryck, och bågnar för övrigt vid passage ut och in i tunnelmynningar Det slår lock i öronen nästan konstant när man reser med tunnelbanan. Ett fenomen som alla som har åkt Grödingebanan ut från Stockholm är väl förtrogna med! En mycket stor miss i konstruktionen. Möjligen beror det på att tunnlarna är för smala. Man kunde lösa det med trycktäta vagnar (som exempelvis flytoget i Oslo).

En korsning mellan tunnelrör igen.

Dupont circle. Enkla separata plattformar för vardera riktningen är norm i övriga världen, fast kanske lite ovant för en Stockholmare (bara en station av 100 i tunnelbanan har det).

Ändstation utomhus.

Speglingar i metallen på en rulltrappa. Enfaldiga Lasse skickade faktiskt in denna till en fototävling en gång. Något jag aldrig skulle drömma om idag. De gillar inte min typ av foton, och det kanske inte Du gör heller. Å andra sidan brukar släkt och arbetskamrater ge komplimanger för mina kort. Det är mer värt än att vinna en fototävling!

Gallery place/ Chinatown.

Grosvenor i Washington.

Grosvenor.

Bethesda i Washington.

Bethesda, med ett frågetecken igen. Denna får avsluta bildvisningen.

Lars

Tillbaka till startsidan