3 juni 1949

Ett avsnitt från morsans dagbok i hennes ungdom på 40-talet. Här rör det sig om en skolresa från Göteborg till Stockholm, i samband med mammas examen på Handelshögskolan. Detta är tyvärr också det sista inslaget i dagboken. Den andra halvan har bara blanka blad. Mamma skrev inget mer efter detta. Varför vet jag inte. Här är hon ännu ung, men nu redan död. Det känns så fel...

Jag cyklade från Askim klockan 10. Jag åt middag och packade när jag kom till stan (Majorna). Vi skulle vara vid tåget halv tre, senast kvart i tre. Men jag åkte inte förrän fem minuter i halv. Fru Kjellberg var på samma vagn som jag. Hon skulle åka till Askim. Vid Västra Hamngatan kom Inger Ohlsson på samma vagn som jag. Hon arbetade, så hon fick komma senare. Utom fröken Ehlin var vi tio stycken som åkte. Anna-Britta Delin, Anita Hansson, Berit Johansson, Gun Bonander, Karin Degefeldt, Gun Ohlson, Inger Ohlsson, Bengta Wahlström, Ulla Jarlsgård och jag.

Tåget skulle gå tio över tre, men var en halvtimma försenat. Ulla och jag skulle gå ut i korridoren och få friskt luft, för det luktade så illa i kupén. Jag tyckte att jag hängde fast i soffan när jag reste mig. När jag kommit i korridoren såg jag att jag hade en stor chokladfläck på kjolen. Jag hade lagt en bit Pom-Pom på väskan bredvid mig, och så hade jag glömt den. Karin gav mig en serviett, som hon torkade av det värsta med. Ulla och jag gick in på toaletten, och jag tvättade av kjolen så gott det gick. Som väl var hade jag inte min gula dräkt, utan den rutiga kjolen.

Vi satt och nästan sov de sista timmarna. Vi kom fram till Stockholm halv elva. Det var alldeles dimmigt ute. Vi åkte spårvagn till Karl XII:s torg. Därifrån gick vi fem, tio minuter till Skeppsholmen. Vi fick stanna vid vakten en stund innan vi fick komma in. Man får nämligen inte komma in på Skeppsholmen efter klockan nio utan passersedel. Men vi fick det eftersom tåget kom så sent. Sedan var det bara hundra meter ungefär till vandrarhemmet på båten af Chapman. Karin, Gun, Ulla och jag kom i samma rum som Ehlin. Det var åtta sängar i rummet. Jag låg ovanför Ulla. De andra låg i ett rum för sex. Klockan var tolv innan vi hade lagt oss.

4 juni 1949

Vi gick upp klockan sju och tvättade oss. Halv nio åt vi frukost. Vi fick ta själva, så mycket vi ville ha av gröt, mjölk och bröd. Efter det fick vi kaffe eller te. Vi gick sedan ut i stan. Klockan elva åkte vi med taxibåt. Tre släktingar till Ehlin var också med. Två pojkar och en flicka som hette Lena. Vi åkte i två timmar runt en stor del av Stockholm. Vi åkte under flera broar, bl.a. Essingebron, där bussolyckan var i vintras. På ett ställe låg Axel Ågrens fabrik, som antagligen var samma firma, hos vilken Hildur och jag var och skrev maskin.

Efter rundturen gick Ulla och jag till ett konditori, och åt bullar. Vi gick sedan till NK, men där var så varmt att vi gick ut igen. Vi gick till Gamla stan och tittade på gränderna. Vi mötte Gun och Karin där. De hade varit inne i Tyska kyrkan. De skulle nu gå till Katarinahissen. Vi gick med dem dit. På vägen kom vi förbi Gyllene freden. Vi åkte upp med hissen, och tittade på utsikten högt ovanför staden. Sedan gick vi nerför trapporna. Vi gick till Flustret där Ehlin hade betällt middag. Vi fick någon sorts rätt stor köttbit, potatispuré, och saftkräm. Det kostade 2,25 kr, utom dricks. Efter middagen gick vi till båten. Efter en stund åkte vi allihop till Skansen.

Vi fick gå in för 35 öre, fastän det kostade 1,25 kr. Vi åkte rulltrappa upp en lång stund. Vi gick förbi alla möjliga slags affärsstånd, tills vi kom till Seglora kyrka. Där var det bröllop, och vi stannade tills brudparet kommit ut. Ehlin gick med oss till Björnberget. Vi fick gå in utan att betala 25 öre. Efer en stund gick Ehlin för att hälsa på släktingar. Ulla och jag tittade först på isbjörnsungen med mamma. På ett annat ställe fanns tre stora isbjörnar, som dök och sam i vattnet. Vi hittade sedan björnungarna. Tre stycken små söta ungar och mamman till dem. Där stod vi länge och tittade. Det fanns björnar på två ställlen till. Vi gick sedan ut från Björnberget.

Thore Ehrlings orkester skulle spela på dansbanan. Ulla och jag visste inte var dansbanan låg. Vi tittade på en karta över Skansen. Eftersom dansen inte började förrän klockan halv nio gick vi och tittade på de andra djuren. Getter, renar, två vargar, som såg alldeles utsvultna ut, många olika slags rovfåglar, lodjur, Vicent (?) en stor oxe, som höll på att fälla håret. Vi såg också flera gårdar utanpå. Vi kom fram vid Seglora. I närheten låg en dansbana med gammeldans. Där satt vi och hörde en stund på musiken. Sedan skulle vi gå till den andra dansbanan. Långt om länge hittade vi ner till den.

Där träffade vi de andra flickorna. Klockan tio skulle vi gå därifrån. Bengta hade dansat några danser. Något före tio frågade hon Ulla och mig hur mycket klockan var, men sedan gick hon igen. Vi gick upp till de andra, som nu satt och drack kaffe. När vi skulle gå kunde vi inte hitta Bengta. Karin och Gun stannade kvar för att leta efter henne, medan vi andra åkte till af Chapman. När vi kom fram till Skeppsbron, gick Bengta där. Hon hade gått till vagnen direkt efter hon hade frågat hur mycket klockan var. Ehlin kom också. Karin och Gun hade åkte bil, så de kom efter några minuter. Vi gick in allihop, och lade oss något över elva.

5 juni 1949

Vi gick upp vid halvåttatiden och åt frukost halv nio. En gammal tant som hade legat i vårt rum på natten, frågade om hon fick gå med oss till Stadshuset, eftersom hon hört att vi skulle gå dit. Ehlin kunde ju inte gärna säga att hon inte fick det. Ehlin gick inte med oss till Stadshuset, men tanten gick där på högklackade skor, nästan utan skinn ovanpå. De öppnade klockan tio på Stadshuset. Tanten ville ha sällskap med oss, för att hon inte ville gå ensam. Men det behövde hon inte, för där var flera hundra personer. Vi var först i Blå rummet, som hade röda tegelväggar. Från början skulle det egentligen bli blått, men det var snyggt med rött i stället tyckte arkitekten. Vi gick genom alla möjliga rum, bl.a. där stadsfulllmäktige har sammanträden. Till sist var vi inne i Gyllene salen, som är byggt av små, små gula glänsande stenar med bilder från historiska händelser.

Ulla och jag gick ut på gården. Där fick tanten syn på oss. Men vi kunde inte hitta de andra flickorna. Vi gick och letade efter dem en lång stund, med tanten efter oss. Hon stannade och tittade på skulpturer upp vid taket, och såg inte när Ulla och jag gick igen. När vi kom in på gården, mötte vi de andra, som hade gått med den Engelska gruppen i stället. Vi fick gå fritt upp i tornet bara för att vi var på skolresa. Det kostade annars 50 öre att gå (i trapporna) och 1 krona att åka hiss. Jag tror att vi gick på över 500 trappsteg. Uppe i tornet på kopparplåt var byggnader utsatta med namn på, så att man visste vad man såg för hus. Vi gick sedan nerför alla trapporna igen, och gick till slottet, för att se på vaktombytet. Men det är ju inte förrän klockan ett på söndagarna.

Ehlin tyckte då att vi skulle gå till Gamla stan. Eftersom Ulla och jag var där igår, gick vi med Gun och Karin till Operan, och köpte biljetter till imorgon kväll. Det kostade 3 kr + 25 öre i förköp. Vi gick sedan och köpte glass (hemskt dyra), och satt och åt den framför Riksdagshuset. Klockan kvart i ett skulle vi träffas på Borggården, för att få bra platser. Ulla och jag kom dit strax efte halv ett, och då var där fullt med folk. Vi ställde oss uppe på en pelare vid väggen, så att vi kunde se över folket. Vaktparaden kom och spelade och ställde upp sig i led på Borggården. Någon ropade "I gevär!" och den nya vakten rusade fram och ställde upp sig. Efter en stund gick allihop, och vi kunde då komma bort till de andra, som stod mittemot oss.

Vi gick sedan och åt middag. Ulla och jag åt kalvfilé. Det var tunna, tunna bitar, med mycket sås över. Till efterrätt åt vi aprikossoppa. Ulla hittade ett långt hår i sin soppa, så hon kunde inte äta mer. Efter middagen på Mjölkbaren skulle vi åka med Ehlin till Lidingön. Ulla och jag hade inte lust att åka med, utan vi gick istället till båten och satt och läste. Efter ett par timmar gick vi ut igen. Vi stod vid Strömmen och tittade, när en Gubbe fiskade. Han hade ett stort nät fastsatt vid båten. Han sänkte ner det i vattnet och drog upp fisken. Vi gick sedan och letade efter ett konditori, men det fanns inget som var öppet. Vi köpte några chokladbitar, och gick till af Chapman och satte oss i sällskapsrummet.

Den dagen var sju olika nationer på båten; Svenskar, Danskar, Norrmän, Finnar, Fransmän, Engelsmän, och Amerikaner. En Göteborgare var också där. Vi hade hört att han sagt det på morgonen. En Dansk frågade mig om vi kunde prata Engelska. Jag svarade ja. Han frågade vad det var för små mössor vi hade. Det är realmössor, sa jag. dansken sa att han kom från Göteborg och bodde på Hvitfeldtsgatan. Vi tog examen i skolan, som ligger vid Hvitfeldtsplatsen, sa jag då. Det hörde Göteborgaren. Han undrade om vi var i Stockholm på skolresa. Han bodde i Lunden, sa han, och var ute och liftade. På tisdag skulle han fortsätta till Paris. Dansken skulle till Småland. Vi satt och pratade med dem ända tills de andra kom, när klockan var över halv elva. Göteborgaren översattte ett brev för en Engelsman, så vi pratade mest med Dansken. Vi gick ner och lade oss klockan elva.

6 juni 1949

Vi gick upp halv åtta och åt frukost klockan nio. Vi gick göra vad vi ville till klockan tolv. De som ville åka till Haga kunde följa med Ehlin. Ulla och jag hade bestämt att vi skulle åka dit, men vi åkte ensamma. När vi var på väg till bron gick Dansken framför oss. Han stannade och väntade på oss. När vi kom till spårvagnen frågade han, om han fick följa med oss till Haga. "Javisst får Du det", sa vi. Vi tog en spårvagn åt det håll vi trodde var rätt. Men vi skulle inte åka med den vagnen. Dansken hade sedan betalat, men vi slapp att betala. Vi gick på en annan vagn, men det var inte heller den. Vi skulle ta en etta eller sjua vid Norrmalmstorg. Så kom vi då äntligen på rätt vagn.

Vi bytte vid Odinsplatsen. Vi åkte en hållplats för långt och fick gå en lång bit tillbaka till Hagas norra grindar. Vi gick in där och kom till Koppartälten, hus som såg ut som stora tält. Sedan fortsatte vi över en stor gräsmatta. När vi hade gått en bit fick vi syn på Ehlin och några av flickorna som gick på vägen. De såg också oss. Vi fortsatte bort till ett hus som vi trodde var slottet, men det var Gustaf III:s paviljong. Vi såg också slottet, men det kunde man inte komma fram till. Det var inte alls så stort som jag hade trott. När vi hade gått en bit till, sade Dansken adjö till oss. Han skulle gå och lägga sig på gräsmattan i solen, för han skulle åka till Råsunda stadion och titta på fotboll senare.

Ulla och jag gick till spårvagnen. Jag hade tittat i telefonkatalogen var Stig Månkell bodde, eftersom Centralgatan hade fått ett nytt namn. Den heter nu Råsundavägen. Han bor på nummer 2, och hållplatsen var alldeles utanför huset. Ulla och jag åkte tillbaka till Norrmalmstorg, där vi efter en stund träffades alllihop. Därifrån åkte vi till Waldemarsudde. Vi gick inne i huset, och tittade på alla tavlorna m.m. Sedan gick vi ute i trädgården, och tittade. Ehlin gick och hälsade på någon bekant, och vi skulle själva gå och äta middag. Ulla och jag gick länge, men hittade ingenstans att äta.

När vi hade kommit förbi Gröna lund, tog vi spårvagn till Norrmalmstorg. Därifrån gick vi till Stureplan. Där låg Regnbågen, men där var så mycket folk och så rökigt, så vi gick inte in där. En Mjölkbar fanns där också, men där var ingen särskilt god mat. Till slut kom vi till Flustret och tittade på matsedeln. Fläskkotlett kostade 2,50 kr. Gun och Karin åt middag där. Vi satte oss hos dem och beställde läskedryck och tårta. Karin och Gun trodde att efterrätter var inberäknade i priset, och tog glass. Men det kostade 1,25 kr och dessutom dricks. När vi hade suttit där en stund, tågade Flottan förbi med musik. De kom antagligen från 6 juni-firandet. Vi gick till båten och satte oss på däck.

Dansken kom och pratade en stund med oss, innan hand skulle till Råsunda. Några av flickorna hade varit på Hushållsskolan och ätit så billigt. De hade fått tre rätter. När klockan var något sju gick vi till Operan. Vi såg Esardasfurstinnan. Den var mycket bra. Eftersom den inte slutade förrän över elva, hade vi fått tillstånd att komma in något senare. Ulla och jag kom först fram till vakten. Han ville först inte släppa in oss, men vi talade om att vi varit på Operan. Där satt också en vakt i ett litet hus. Han sa: "Jag tycker att vi släpper in flickorna och låter lärarinnan stanna utanför". Vi fick sedan gå egenom spärren och till båten. Ehlin hade köpt varmkorv och bröd, som vi åt, innan vi lade oss.

7 juni 1949

Vi gick upp vid halvåttatiden och klädde på oss och packade. När vi hade ätit frukost, fick vi göra vad vi ville till klockan elva. Ulla och jag satte oss i sällskapsrummet. Några av de andra kom också dit. Dansken satt och tittade i en tågtidtabell, om det gick något tåg till Tranås. Han frågade oss om vi förstod oss på den, men vi kunde inte hitta något tåg på förmiddagen som stannade i Tranås. Dasken gick ner med tidtabellen och kom upp igen efter en stund. Han tog Ulla och mig i hand och hejade till de andra, innan han gick till Centralen för att åka till Småland. Göteborgaren kom ockås upp och hejade till.

Klockan elva träffades vi allihop utanför Åtvidabergssinstitutet. När vi kommit in gick en ung grabb med och visade oss allt. Nere i källaren hade de tjocka rör med värme och luft, tror jag det var. Där fanns blåa och röda rör. På väggen var en tavla, på vilken man kunde se hur varmt det var i de olika rummen, och sätta på eller stänga av värmen så att där blev lagom varmt. Uppe i rummen kom värmen genom taken, som hade olika utseende, några med små hål i och några med större. Utanför chefernas dörrar fanns små lampor med olika färg, på vilka man kunde se om chefen var inne eller ute, eller om han var upptagen i telefon. Vi gick upppför en lång spiraltrappa. På väggen fanns bilder på havsbottnen ända upp till ytan. Översta våningen var lokaler, där maskinerna lagades. När vi hade sett allt åkte vi ned med hissen.

Vi fick sedan gå i stan en timma innan vi skulle äta middag. Ulla och jag köpte äpplen och apelsiner. Vi köpte ockås var sin minnessak, Ulla en liten tändsticksask, och jag en låda att ha frimärken i. Vi gick till Hushållsskolan och åt midddag för 2,25 kr. Tre sorters bröd med smör, soppa, potatis och kött, och en sorts tårta till efterrätt. Sedan var vi så mätta, så vi kunde knappt gå till båten. När vi hämtat våra väskor gick vi till Karl XII:s torg, där vi skulle ta linje 5 till Centralen.

Bengta var med Ulla och mig. Vi stod och väntade en stund, innan vagnen kom. Men då tänkte vi att det kanske inte var åt rätt håll, så det var bäst att fråga innan vi gick på. Det var tur att vi gjorde det, för vi skulle åka åt andra hållet. Vid andra sidan spåren stod alla de andra, så vi kom på samma vagn, som de. När vi hade kommit genom spärren, gick vi nerför trappan och en bit framåt i gången under jorden. Sedan gick vi upp till den plattform, där tåget stod och kom långt om länge till en vagn där några av flickorna hade gått på. Fröken Belfrage, som vi hade som klässföreståndarinna i ettan var nere vid tåget för att hälsa på oss. Men sedan måste vi gå på tåget och ta plats.

Inger Ohlsson, Anna-Britta, Ulla och jag fortsatte genom flera kupéer, innan vi hittade en där bara tre stycken satt. Ehlin skulle stanna kvar en dag till i Stockholm, betämde hon sig för, när vi hade kommit ner till tåget, så vi fick åka ensamma hem. Hon hade tänkt förut att hon skulle stanna, men bestämde det inte förrän då. Vi tog av oss skorna, för vi var så varma om fötterna. Jag hade hål på tån på mina nylonstrumpor, så jag tog upp stoppgarn och sydde ihop hålet. När konduktören kom och tittade på biljetterna, sade han att den vagnen vi satt i skulle gå till Charlottenberg. Vi skulle gå igenom några andraklassvagnar och sedan några som gick till Borås, innan vi kom till Göteborgståget. Han frågade vem som hade huvudbiljetten. Vi sade att den fanns längre fram hos de andra.

Vi tyckte det var lika bra att gå fram till Göteborgståget genast. Vi hittade en kupé, där det satt några stycken. Anita och Bengta var där också. Ulla och jag satte oss på samma bänk, eftersom en rock och hatt hängde på andra bänken i hörnet. En grabb kom senare dit och satte sig. Han åkte med tåget till Alingsås, där han antagligen gick på Boråståget. Ehlin hade köpt bröd, bullar och smör till oss. Vi hade inte trott att vi skulle orka äta något mer, men vid femtiden var vi hungriga igen. Berit slängde var sin bulle till Ulla och mig. Vi åt sedan en giffel med smör på och en annan sorts gott bröd. Ulla fick en smörgås av mig, för hon var så hungrig.

Vi satt och läste eller sov på hela resan. Jag satte mig i andra hörnet på vår bänk, när den som suttit där gått av tåget. När vi åkte från Alingsås satt vi i den sista kupén i tåget. Vi kom fram till Göteborg vid tiotiden på kvällen. Då hade vi åkt i mer än sex timmar. Ulla och jag hade sällskap på spårvagnen hem. När jag kom hem åt jag igen. Efter en stund kom Hildur hem. Hon hade varit hos Astrid på födelsedagskalas, och hade med sig en stor bit mockatårta till mig. Vi satt och pratade till klockan halv två, innan vi lade oss.

Några av bilderna är från en resa 1950. Så vet alla kalenderbitare, ifall det är något som inte stämmer.



© Dags-Nytt 1976-2015