Detta handlar om en vintrig utflykt från lägenheten i Majorna till sommarstugan i Askim. Morsan som skrivit, var tretton fyllda föregående höst, och hade fått dagboken i julklapp. Sommarstugan revs i början av 70-talet, sedan mormor gått bort. Min morbror byggde sedan hus där. Idag är även han bortgången, och huset inte längre i familjens ägo. Som mest innehades fyra hus av olika släktingar. Ingen bor kvar idag. Säröbanan nedlades 1965, utom sträckan fram till Frölundaborg, som blev en del av spårvägsnätet redan 1962. övriga delen ersattes av Säröleden; väg 158. Idag går här bussar drygt varannan minut. Järnvägens banvall finns ändå delvis bevarad i stadsplanen, för att eventuellt införlivas i spårvägen.
Jag gick upp klockan åtta. Klockan tio gick jag till Anita Larsson. Jag skulle hämta henne för vi skulle åka till Askim. När vi kom hem hade mor ringt till Säröbanans station för att fråga om det gick något tåg 10.45. Det tåget gick inte på vintern. Nästa tåg gick inte förrän 12.10.
Vi åkte skidor bort till Högsbo. Vi var där trekvart innan tåget kom. Det stod på en skylt att man skulle köpa biljetter där. Men det kom aldrig någon och sålde biljetter. Strax innan tåget kom, kom den som skulle fälla ner bommarna. Vi frågade var vi skulle köpa biljetter. Han sade attt vi skulle köpa på tåget. När vi kom till Askim hade det inte kommit någon och tagit upp pengar, så vi åkte fritt.
När vi kom upp, tände vi i spisen och sedan åt vi. Klockan tre åkte vi till Sisjön. Där var en härlig backe som gick ända ner på sjön. Vi åkte från sjön klockan fyra. När vi kom ner till tåget köpte vi biljetter. Anita betalade först. Hon lämnade fram en krona och sade bara Frölundaborg. Då frågade han hur gammal hon var. Hon sade att hon var tretton år. Då sade han att hon måste betala hel. Det gjorde jag också då. Vi åkte skidor hem från tåget. När jag kom hem frågade mor mig om vi skulle gå på bio. Vi gick på Fyren och såg "den glade skräddaren".