Nice, 26/9 -50

Hej Plutt!

Idag har Britta börjat sin hemresa. Jag vinkade av henne kl. 7.30 f.m. för bussen till Grenoble. Jag bor på samma hotell, som vi bodde på innan Italienresan.

Ännu har jag inte vaknat till liv efter Italia. Där var underbart! Alla voro så snälla, de visste inte hur väl de ville oss. Jag skrev visst hem ifrån Milano, så jag får väl fortsätta därifrån. Lillemor reste hem och vi reste till Firenze. I kupén på tåget var det roligt som vanligt. Där var bl.a. en signora med två bambini 10 och 5 anni, som bjöd på karameller. Pojkarna var hemskt rara, och de ville att jag skulle följa med till Sissari på Sardinien, där de bodde. I Firenze kom det fram en nunna till oss på stationen och frågade om vi var pelligrini och i så fall kunde vi bo i kloster om vi ville. Det ville vi naturligtvis och knatade med henne till ett Fransiskanerkloster, där vi fick ett snyggt rum. Vi tog på oss klänning för att inte chockera alltför många - i Italien har inga flickor långbralls.

Gick sedan ut och tittade på stan och åt kyckling och potatispure på una trattoria. Gott! Gick hem tidigt.

Nästa morgon skulle vi till Rom. Tåget gick kl. 7.30 hade vi fått reda på, men när vi väl kom så upptäckte vi att det inte fanns 3:e klass. Konduktören upplyste oss om att vi antingen fick betala mellanskillnaden 705 Lire per man eller gå av. Vi hade att gå av, eftersom kosingen var knapp. Men han körde inte av oss vid vilken håla som helst utan vi fick åka med över en timma till en gammal vacker stad som hette Areggo. Där köpte vi bullar, glace o vin och åt frukost. Sedan tittade vi på stan lite och köpte ett par bastkassar. Så småningom gick il treno till Roma. I Areggo stod vi också och beundrade en blomsterbindare. Han band sådana vackra brudbuketter med nejlikor. Vi ville köpta en nejlika var, men det gick inte alls. Men vi fick en var!

När vi kom till Roma blev vi visade till en Pensione, som hade rum. Tyvärr fanns inget rum ledigt, men signoran fann på råd. Vi fick ligga i samma rum som hon och hennes tre bambini. Det var ju hemskt snällt av henne, så vi tackade ja. Vi tvättade oss och skulle sedan gå ut med en Italiano, som troligtvis var en släkting eller vän till familjen. Det blev en legione i Italiano, nyttig och samtidigt såg vi en massa vackra byggnader. Han kunde nämligen bara prata Italiano.

Nästa morgon vaknade vi av väldigt familjeliv. Det befanns så småningom vara sex personer bakom skynket som delade rummet. Två kvintimmer hade tillkommit under la notte. Vi gick upp och ut och till banken och växlade mina schweizerfrancs och köpte också en helsidenblus, vit, lång ärm för 2 kronor. Till Dig om Du vill betala, annars vill jag gärna ha den själv. Har också köpt en brun schalett till Dig, mycket snygg kvalite med små prickar också, om Du vill ha den. Den är nog hemskt snygg till Din dräkt. Kostade ungefär 12 kr. En gul schalett med La Chiesa (?) di san Pieter har jag köpt till Harriet om hon vill ha den. Samma pris. Din köptes i Milano och Harriets i Roma. Jag har skickat dem med Britta så hon lämnar dem troligtvis till Dej någon lördag. Du kanske kan skriva och tala om ifall hon gillar den, annars köper jag en annan i Paris. Jag skall nämligen köpa en gul schalett till en annan flicka också. I så fall kan hon få Rom-schaletten.

Två filmer har jag också skickat hem, om Du vill vara snäll lämna dem hos Berts foto. Vi var i La Chiesa (?) di san Pieter och tittade. På e.m. voro vi där när papa (påven) kom. Han hälsade alla pelligrini välkommna till Roma anno santo. Men folk var för roliga. Dom hurrade, applåderade och tjoade värre än på vallen. Rom var härligt. Människorna var ändå härligare.

Nästa dag - i söndags - skulle vi resa tillbaka till Nice, för Britta skulle resa på måndag till Grenoble. Skoj på il teno som vanligt. Senenader i flera omgångar. Bl.a en tjusig sång som heter Buena notte angelo mio. Härlig darr hade dom också. Hela resan vid Italienska revieran var det månsken. Medelhavet i månskan. Vackert så man kan bli sjuk av mindre. När vi kom till gränsstationen Vertimiglio upptäckte vi att det inte gick något tåg till Nice förrän kl. 7 och Britta skulle åka från Nice kl. 7.30! Det var inget att göra. Vi frågade två tullmilitärer som inte man kunde komma till Nice på något sätt, men det var omöjligt. De erbjöd oss att få ställa in våra kappsäckar på deras expedition, så vi slapp ha dem ute på stationen, där det gick en massa skumma folk och ville växla pengar m.m. Ja, så satt vi där i fem timmar och underhölls med "Buena notte, angelo mio". Dom var så söta så, men den ene hade skit (?) under näsan, som de flesta Italiani.

Så småningom kom vi till Nice, och Britta fick som väl var utbytt sin biljett mot dag i stället.

Jag var på stranden på förmiddagen til kl. 1. Sedan mulnade det så jag gick hem. Har skrivit till Ingmar igår. Det är så hemskt länge sedan jag var hemma nu. Britta tyckte likadant. Det känns som flera månader, och det är ju bara tre veckor sedan!

Jag har ätit ett halvt kilo vindruvor nu. Gott! Ingen miljon idag (anm. =melon). Vindruvorna kostar 75 öre per kilo och miljon 35 öre per 12 cm i diameter.

Nejlikor kostar 100 Franc = 1:50 kr för 5 dussin. I Italien blev jag väldigt loppebiten, men jag hoppas betten går tillbaka nu. Jag har fått flera vid ögonen. Vi voro på den restaturangen en kväll som rekommenderats i Allers. Där var både billigt och gott. När han hörde att vi voro Svenskar plockade han fram en Allers och visade, så troligtvis har någon lämnat den till honom.

Rummet som jag bor i är hemskt snyggt. Stort 4 x 5 meter, två sängar, varav en användes, samt stolar, byrå, skrivbord användes även till matbord, samt ett skåp som garderob. 4:50 kr pr natt. Det är inte dyrt. Tanten som har hotellet sa att det kostar 12:- för två. Britta o jag behövde bara betala nio kronor, och jag ensam bara 4:50. Bussigt! Så är portieren engelsktalande, och hemskt rar. Vi kallar honom för Grandfather. Ja, så var det inte mera denna gången. På lördag reser jag över Alperna till Paris, troligtvis kommer jag dit på söndag kväll.

Kära hälsningar till Er alla från Hildur.


Föregående avsnitt: 21 september 1950

Lista på Mosters brev som student i Paris 1950

Nästa avsnitt: 29 september 1950


© Dags-Nytt 1976-2015