Ett avsnitt från morsans dagbok i hennes ungdom på 40-talet.Mamma och (moster) Hildur är avlidna sedan 20-25 år. Någon annan som känner igen sig?
Hildur och jag gick upp klockan halv fyra. När vi hade ätit och mor hade gjort smörgåsar cyklade vi upp till Älvsborgsplan. Där mötte vi Astrid. Vi skulle vara med som kontrollanter vid reservofficerarnas fälttävlan. Vi cyklade till Götaplatsen. Där var fullt med folk, som skulle med som kontrollanter m.m. Vi åkte buss till ett ställe utanför Kungsbacka. Därifrån åkte vi bil till Ålgårda vid Hemsjön? nära sjön Lygnern.
Hildur skulle sitta i målet och starten, som var på samma ställe. Astrid skulle till fjärde och sista kontrollen. Jag var på förläggningen. Vi hade varsin chef. Min hette löjtnant Wahlborg, och Hildurs löjtnant Lundberg. Jag hade ingenting att göra förrän lottorna kom vid elvatiden. Vi hade kommit dit klockan sju. Jag hade med mig min anteckningsbok i handelslära och läste i den, men det blev inte mycket läst.
De hissade upp en Svensk, en norsk och en dansk flagga på vanliga trädstammar, som sattes ner i marken. Både danska och norska officerare var nämligen med och tävlade. Jag såg en korpral, som jag tyckte att jag kände igen. Jag tror att det var Åke, som Maud och jag var med på Liseberg en gång förra året. Han skulle visst utbilda sig till officerare. Jag satt och pratade med löjtnant Wahlborg och en annan. Wahlborg frågade om det inte var en fröken Larsson som arbetade på gymnastikförbundet. Jo, det är min syster sade jag. Ja, det tänkte jag, sa han, Antagligen tycke han att vi var lika, och så hade han väl sett att Hildur var med. Han frågade om jag läste franska. Nej, jag läser om växlar. Wahlborg frågade om jag gick i Handels, och om jag gick i första klassen. Nej, jag går sista året och har bara två veckor kvar, sa jag då.
När lottorna hade kommit, hjälpte jag till med att sätta upp läskedrycker på ett bord i dörren, men så kom en annan lotta och sa att vi inte skulle ta upp alla, så vi fick lägga dem i lådorna igen. Sedan bredde jag ungefär hundra smörgåsar. Sedan gick jag över bron utanför huset till Hildur, som satt på andra sidan vid starten. Det regnade när jag kom dit, så vi satte oss under det skära plasticskynket, som vi hade med oss. Men det regnade inte så länge, och senare på dagen var det solsken.
Det dröjde nära en halvtimma mellan varje grupp som startade. Kapten Bohman var den som först kom i mål. Han kom innan den sista gruppen hade startat. Det dröjde sedan länge innan någon mer kom. Hildur satt och skrev tiderna på lapparna, och jag kontrollerade dem. Löjtnant Lundberg kom sedan och tog tiden. När nästan alla hade kommit in kom en och frågade om där fanns någon som kunde skriva maskin. Hildur sa till mig att jag skulle gå dit och skriva. Jag gick upp till sekretariatet på tredje våningen. Där satt en grabb och skrev maskin. Jag hörde sedan att han hette Svensson. Han läste upp namnen på de som hade vunnit och jag skrev på stencil. Det har jag aldrig gjort förut, men det gick rätt bra ändå. Hildur kom upp sedan, och hon fick fortsätta att skriva på min maskin.
Jag gick med en sergeant ned på gården, för att sitta ute och skriva. Först fick jag vänta en lång stund, medan de ringde till tidningen och talade om vinnarna. Sedan behövde jag bara skriva ett par namn, så var det färdigt. De tyckte det var bättre att åka till stan och fortsätta att skriva där, och frågade oss om vi ville följa med och fortsätta att skriva. Det gjorde vi. Vi åkte i samma bil som vi hade åkt dit med. Men nu åkte vi ända till Göteborg. Vi var på Axel Ågrens firma på Kungsgatan. Hildur ringde först hem, och sade att vi kom hem senare. Jag skrev först en prislista med stencil. Sedan gick jag och tittade när Svensson satte dem i dupliceringsapparaten. Sedan gick vi tillbaka. Då hade Hildur skrivit färdigt, det hon höll på med. Svensson bad mig att jag skulle gå med och hjälpa honom när han skulle sätta i stencilen.
Efter en stund kom sergeanten in till oss. Han tog ett papper och läste på det. Men vad står det här sa han. Jag tittade efter och såg att jag hade skrivit Transatlantic alldeles fel. Antagligen hade jag flyttat på fingrarna för det var alldeles fel bokstäver. Det var väl ungefär 500 papper som var skrivna med prislistor innan vi såg felet. Först dröjde det länge innan apparaten skrev som den skulle. Hildur fick skriva om hela prislistan. När allt äntligen var färdigt skulle vi vika papperen och sedan skära sönder dem i en maskin. När alla olika papper var hoplagda skulle de in i en pärm och slås ihop med en ståltråd. Sedan skulle prislistorna lämnas på Trädgårdsföreningen, där det var fest för de tävlande. Svensson skulle egentligen gått dit med prislistorna, men eftersom Hildur och jag ändå skulle hämta våra cyklar vid Lorensberg, tog vi dem med oss.
Svensson och sergeanten tog vagnen vid Västra Hamngatan. Hildur och jag gick till Trädgårn. Hildur gick in och frågade om hon kunde få gå in gratis när hon bara skulle lämnan något. Vaktmästaren gick med oss en annan väg. Först gick han för långt i allén, men så gick han tillbaka och in bakvägen till restaurangen. Det luktade salt sill ute, och därinne var det hemskt hett. Vi skulle ha tag i kapten Ågren eller någon annan officerare. Någon höll tal när vi kom upp, så vi fick stå där och vänta en lång stund. Till sist kom en officer ut i korridoren. Vi lämnade prislistorna till honom, och sedan gick vi. När vi cyklade i Vasaallén, började det regna, så vi ställde oss inne vid väggen en stund. Vi fortsatte sedan. Det var varmt som mitt på dagen. Vi cyklade genom Slottsskogen. Klockan var elva när vi kom hem.