Midsommarafton 23 juni 1947

Ungefär klockan sju kom Maud och hämtade mig förut ikväll. Vi gick upp till dansbanan. Där var Tuttan och de andra. Hartvig var i Danmark över Midsommar. Dansen började klockan åtta. Maud och jag dansade en stund. Sedan gick vi hem och hämtade vinsterna i tombolan. Vi sålde slut alltihop på en halvtimma. När vi hade dansat en stund kom de två Skåningarna som hälsade på hos Ahlberg. De dansade bara en dans på hela kvällen. Dansen skulle sluta klockan ett, men den slutade något före tolv.

Maud och jag gick sakta neråt. Vi stannade vid Dauns (?) hörna. Efter en stund kom Skåningarna. De stannade en bit nedanför oss. Sedan gick de förbi oss igen och stannade längre upp. När de hade stått där en stund, kom de ner igen. "Hej då", sade de när de gick förbi. "Hej då", sade Maud. "Du skulle sagt Hej nu", sade jag till Maud. "Hej nu", sade Maud. "Var det detsamma som att vi skulle gå?", frågade en av dem. "Nej då", sade Maud. Då kom en fram till oss. De frågade om vi skulle gå med ut och gå. Det gjorde vi.

När vi var på väg till sjön sade den ena plötsligt: "Vi har ju inte presenterat oss än". Han frågade vad jag hette. "Hillevi", sade jag. "Stig", sade han, som gick bredvid mig. "Jag heter Maud", sade Maud. "Och jag heter Bengt", sade han som gick jämte Maud. Stig frågade vad vi hette till efternamn (senare fick jag reda på att Stig hette Davidsson, och att Lasse är hans bror). Vi gick till bryggan och satt där en stund.

Stig sade att de var här på semester, och skulle åka hem till Hälsingborg dagen efter. Bengt undrade vad det var för en fågel som kurrade så. Jag sade att den hette Nattskärra. Det kunde han inte lära sig att säga. Efter en stund gick vi till sandbotten. Jag satte mig på berget, och Stig frågade om han fick sätta sig jämte mig. "Det får Du väl", sade jag. Maud och Bengt satte sig längre ner.

Stig satt och snodde mitt hår om fingrarna. Han frågade om det var självlockigt. "Jag har då inte gjort någonting med det", sade jag. Stig började sjunga på "Cherie" (betyder "Älskling"). Vi reste oss upp och gick ned till Maud och Bengt. Bengt frågade hur gamla vi var. Maud sade att hon var femton, och jag fjorton. Bengt sade att han var 18 och Stig 19. "Det är ju alldeles lagom", sade han.

När vi skulle gå hem gick jag uppåt i förväg. Jag hörde att Bengt sade till Stig att han inte skulle vara oartig, utan gå samma väg som jag. Jag såg att någon kom bakom mig. Jag trodde att det var Stig, men det var Bengt. Vi pratade om allt möjligt, när vi gick hem. När vi kom till Dauns (?), frågade Stig om vi hade långt kvar hem. "Nej, det är bara en liten bit", sade vi. "Då är det väl ingen idé att vi följer er hem", sade de. "Ja, då går vi väl hem och lägger oss. Hej då!" "Hej då!", sade vi.

Jag kom inte hem förrän klockan var över två. Mor undrade var jag hade varit. "Vi var vid sjön", sade jag. Mor frågade om vi hade varit ensamma. "Nej, vi var med två Skåningar, som bor hos Ahlberg", sade jag. Sedan gick jag upp på vinden, och lade mig.

Detta var ett utdrag från Morsans dagbok 1946-49. Sjön innebär Sisjön i Askim, Göteborg. Dansbanan låg vid Svartemossens nordvästra hörn. I början av 80-talet flyttades midsommarfesterna till en fotbollsplan längst ned på Lövmossevägen. Här stod jag i fiskdammen med mamma i ett par år. Det är mig obekant om det fortfarande hålls sådana evenemang.



© Dags-Nytt 1976-2014