Från allra första början var formatet ca 5 x 2,5 cm. Efter bara några månader ökade storleken till 5 x 5 cm. Materialet blev då många år framåt block om 1000 blad, och 10 cm i kvadrat. Två långsmala remsor klipptes av en sida, vilka sedan tillsammans veks på mitten. -En tidning!
Numera är det färgade A4-ark - utom de vita - som klipps i sex remsor om 4,95 x 20 cm, se illustrationen. Pennor som används för texten är oftast av hårdhetsgrad HB, eller 2 1/2. Nyvässade till texten, men trubbigare till framsidan. En stiftpenna gör konturerna till bilden, vilka sedan suddas ut. Teckningar görs med färgpennor, och vitt med Tipp-ex eller liknande.
Numera har en stämpel av egen formgivning, men tillverkad av Linköpings stämpelfabrik, tagits i bruk för traktorn. Häftnitar av 110-modell var förut standard, men då dessa tagit slut, är det nu 10-modellen som gäller. Dessa finns ännu i några tusen exemplar, vilka kommer att nyttjas tills de tar slut. Sedan får det avgöras vilken sort som skall försöka anskaffas.
Som stöd för att veta hur mycket utrymme som kommer att krävas för respektive nummer, används sedan 2005 en liten mall. Varje ruta symboliserar en sidan, och innehåller eller är omgiven av några stödord. Denna enkla metod fungerar vanligtvis mycket bra. Antalet sidor får sedan bestämmas utifrån resultatet. 7 är standard, men ett extra lösblad kan läggas till, eller dras ifrån så antalet blir 5 eller 9. En remsa till ger 11 sidor, o.s.v.
På senare år limmas som regel tidningar med fler än 11 sidor. Då klipps rutor för enskilda sidor ut. En liten marginal lämnas, och viks inför limningen. Antalet sidor kan då vara en öppen fråga ända tills det sista bladet - baksidan - skall läggas till. Denna ser annorlunda ut än de övriga.
En sak som säkert ingen har reflekterat över är att texten som regel tar slut ganska exakt på sista sidan. Fulljustering tillämpas, vilket är svårare i trött tillstånd sent på kvällen, eller när koncentrationen tryter. Likaså blir det då gärna fler avdelade ord, vilket annars i viss mån eftersträvas att slippa. T.o.m. ordvalet får ibland stryka på foten, för att undvika just detta.
