Jag slår ett slag för Pride, fast det är en månad för tidigt. Här ett klipp från Amnesty. Bilden är från fjolårets Pride i diktaturstaten Turkiet. När det var dags den 30 juni i år, slogs demonstrationen ned av snuten. De får en kick av sådant. Polisen står alltid närmast fascistiska och totalitära strömningar, i stället för att skydda oss medborgare. Jag planerar att avsluta i princip alla välgörenhetsåtaganden - utom just Amnesty. De står för att försvara själva grunden i ett civiliserat samhället. Jag önskar att även Du delar dessa värderingar. Gå med - det kostar en spottstyver. Eller skänk pengar vid något enskilt tillfälle. Eller tala åtminstone gott om organisationen bland de Du träffar.


Amnestys hemsida i Sverige. Du får gärna lämna min sida här. Amnesty är viktigare än det jag har att säga.


Tjenare Bängen!

Då var det väl slut för den här gången. Välkommen åter! Det var en väldans trafik på hemsidan under vecka 25. Filer som inte anropats på flera år, togs nu fram. Man har vänt på varje sten. En rejäl polisutredning. Samtidigt som det finns RIKTIGT polisiärt arbete som väntar. Men det får fortsätta att vänta. Fortsätta. Fortsätta. Glöm inte att betala, dock! 25 kr per vecka är taxan för att läsa sidan (står på annat ställe). Du betalar inte till mig, utan till Bg 441-3415 (Spårvägssällskapet Ringlinien i Göteborg). Märk med "414" e.d.

P.S. Om Snuten fullföljer sina planer, kan välgörenhetsorganisationerna titta i månen efter mer pengar. Nu är det slut för min livstid. Stadsmissionen har fått 10.000-tals kronor över mer än 20 år. Det senaste året har 8 organisationer fått dela på ett antal tusenlappar. Sist Bängen var efter mig, sade jag upp insättningarna på bl.a Plan (jag tror det var 349 kr i månaden, eller så), Rädda Barnen, Unicef, och ett par till. Denna gången blir det fler. Någon blir lidande. Det är tredje man som blir lidande, för jag kan ju inte gärna skjuta en snut. Eller hur? JAG är för väluppfostrad till sådana saker. Det är bara snuten som man inte kan lita på. Den samhällsfunktionen kan vi ta bort. Vi har snart inget tryggt samhälle och fungerande rättsystem ändå. Revolution!


Vi kan ju titta på den här så länge...

Använd uniform. Visa legitimation. Uppträd korrekt. Parkera snutbilen på gatan.

Någon som inte håller med? Sök då till Polisskolan. Du passar uppenbart där. Jag har själv varit spärrvakt i Stockholm under 25 år, och har aldrig tillgripit våld mot någon resenär. Kan jag klara av det jobbet HELT ensam, så kan nog snuten också lära sig att uppträda som folk. Då har man faktiskt större chans för att folk uppträder anständigt tillbaka mot Dig. Ett bra tips. Man skall inte behöva vara rädd för Polisen. I VÅRT LAND!!!

Det kan drabba vem som helst. När som helst. Man behöver ta mig sjutton ha med en advokat när man är ute och går. Sverige börjar likna en diktatur. Vi måste protestera nu. Heder åt denna man som säger ifrån! Som polis skall man följa lagen. Det borde inte vara så svårt. De är ju dock inte vana vid det. Somliga säger att DE ÄR LAGEN. Fel. Fan vad arg man blir!


Arbetaren städar upp ideelt på Lidingö

Även på fritiden ställer arbetaren upp med att göra rent efter överklassen. Ja, så är det. Jag kunde inte låta bli att plocka upp ett par kilo glasskärvor från stranden i Käppala, där jag satt. Först en bit, så en till, och för varje våg blev fler synliga. Överallt i sanden. Jag lade sedan påsen vid närmaste båtklubb, med följande text; Du får läsa själv på bilden. Svinaktiga överklass. Totalt utan hyfs!


Isis - varför får vi ingen snaps?

Den 27 augusti 1977 hade vår granne Isaksson kräftskiva. Jag har kommit att tänka på denna händelse när det nu finns en organisation som kallas ISIS. Isis var nämligen också smeknamnet på vår granne. Det är ju snart dags för årets kräftskivor, så här kommer så snapsvisan som hördes över nejden denna kväll.

Pelle, Pelle, varför får vi ingen snaps
När vi kommer på besök, vill vi ha en liten krök
Pelle, Pelle, varför får vi ingen snaps


Foto-trakasserier

För Dig som tar kort på "normala" saker, så är det kanske inget problem. Du har inte märkt var vår Svenska frihet tar slut. Du har kanske aldrig brytt Dig om skyltar med fotoförbud, skyddsobjekt o.d. För Dig som är lite yngre skall jag också upplysa om att utländska medborgare fram till 1 april 1997 inte tilläts vistas i Sveriges skärgårdar. Detta torde mest ha märkts i Göteborgs, Blekinge och Stockholms skärgårdar. Öar och kustband betraktades alltså som militärområde. Exempelvis blev en Polsk familj på semester gripen i Göteborgs skärgård i mitten på 80-talet. De hade dessutom videofilmat. Militären tog dem i förvar. Där fick de sig nog en tankeställare om den förmodade friheten i Sverige. Det kanske Du också borde få?

Numera är det så vanligt att folk tar kort hela tiden, men för bara ett par decennier sedan kunde folk reagera som ifall de aldrig sett en kamera förut! Det kunde väcka en otrolig uppmärksamhet att ta fram en kamera i en vanlig Svensk stad; en liten 750 kronors kompaktkamera. Jag talar inte ens om någon halvformats Hasselbladare! Skall vi ta några exemplel:

Tut! en passerande bil tutade. Gäller både bilden överst, tagen på en viadukt i Länsmansgården 27 september 1993, samt bilderna närmast, tagna 5 februari 1991, vid Solvalla travbana. Var Länsmansgården och Solvalla ligger, hör väl nästan till allmänbildningen, enligt TV? Vad som intresserade i båda fallen, var kollektivtrafik. Ett väldigt udda intresse, där man får räkna med dagliga trakasserier - även i Sverige! På ena bilden visas spårvagnar som ännu idag går i trafik. På bilden från Solvalla är det bussar som är tiotalet år yngre än spårvagnarna, men som utrangerades för skrot för över 25 år sedan, när dessa bilder togs.


Vi går vidare: Bofills båge Nedan - ett arkitektoniskt känt objekt, mitt på Södermalm i Stockholm. Just här låg Fatburssjön (=fiskrik sjö), senare Södra stations godsbandgård, och nu Fatbursparken. En fin septemberkväll 1997 (4:e september), tog jag denna bilden på fasaden nedan, varpå en flicka på cirka 10 år sedan ställde sig framför kameran. Hon skrek "varför filmar Du", "Sluta filma". Idag hade jag gripits av polisen. Då räckte det med att ta emot trakasserier av en minderårig, och flytta på sig. Precis som jag fick flytta på mig för vuxna, när jag var i den åldern. Hunsad som barn, och hunsad som vuxen! I dubbel upplaga. Bilden till höger hade jag tagit lite före. Lite senare vågade jag mig fram på nytt ändå, för att ta även nästa bild, en bit bort för säkerhets skull. Jag undviker att få folk med i bilderna, särskilt på nattbilder, så det blir suddigt och trist annars.

Minns flickan? Är Du redo att be om ursäkt, eller är det ett sådant samhälle Du vill ha? Vad vill Du som läser detta?

Nedan en från Uppsala också, 31 august 1997; här ställde ideligen mer eller mindre fulla människor sig i vägen, och lekte pajas. Jag hade väl egentligen tänkt att ta fler nattbilder på Uppsala, men gav upp efter det här försöket. Det var inte värt att betala tågbiljett från Stockholm, och släpa på det tunga stativet, för att sedan bara bli tråkad. Bilderna har ärligt talat mest blivit liggande.

I januari 1998, föreslog en passerande tant att det var en "spionkamera", när jag tog kort på Dagens Nyheters kontorshus i Stockholm. I Hong Kong 1999 blev folk påtagligt nervösa när jag tog kvällsbilder på stan. Jag fick sluta, och dra mig till ödsligare kvarter.

I Lissabon 2004 kom två vakter fram och sade att man inte fick ta kort i Metron. Det står det inget om någonstans, påpekade jag. Jag hade lust att nämna att vi faktiskt minns Dagmar Hagelin, som kidnappades och mördades av Argentinska juntan 27 januari 1977. Skit samma om det var i Argentina eller Portugal, de är kompisar allihop! Vakterna kom i alla fall av sig, och jag insåg att man måste gå ett par varv längs plattformarna för att kolla vilka vinklar kamerorna täcker in, före man tar några bilder. Skall det vara så?

Exempelvis har det sedan 11 september 2001 blivit förbjudet att fotografera kollektivtrafik i den Amerikanska delstaten New Jersey. Där har jag varit en del, fast inte sedan dess! Det har jag nämnt i ett särskilt kåseri. Tänk sedan efter vad en yrkesfotograf eller journalist måste utstå - VARJE DAG! Det finns ju också länder som garanterat är värre än Sverige. Skall vi ägna dem en tyst minut innan vi går vidare?


Party 24-7

Jag känner att jag vill åka till Göteborg, men det är långt till semestern än. Vi får nöja oss med bilden. Ser inte ut som fest här, förstås...


Hej överklassens lakejer

Om det skulle vara så att polisen stängt all annan verksamhet i landet under midsommar/ hela sommaren, för att söka igenom min sida..? Så velbekomme. Det skulle inte förvåna mig om man sätter till alla klutar för att leta igenom mina - säg 5000 filer - efter något otillåtet. När rikemannen kallar ställer lakejen upp. Så har det ju alltid varit. Polisen används för att kuva arbetarklassen, mer om det längre ned.

Jag har redan skrivit om att Polisen reser gratis med SL-trafiken, utan att betala förmånsskatt, som SL:s egen personal måste göra - även om man bara reser i tjänsten..! Polisbrickan gäller INTE på fritiden. Aftonbladet hade ropat detta efter poliser vid T Rådhuset i Stockholm (vid Bängen i Kronoberg), varpå de skyndat på stegen. (Bl.a. jag hade tipsat tidningen). Korrupta skattesmitande tjuvjävlar!


Något betydligt trevligare

Vi gamla äckliga gubbar har också en gammal äcklig musiksmak. Här har vi en melodi som Dina föräldrar kanske lyssnade på när de var unga en gång i forntiden. Själv är jag ännu äldre, men har ändå tagit till mig den här längs vägen. Naturligtvis har denna video från Youtube inte visats 1 miljard gånger, eller ens 165 miljoner, utan bara beskedliga 1,6 miljoner. Sådan här melodisk musik fanns när jag växte upp, och en del klarar av det fortfarande! Dock fick man på den gamla tiden nöja sig med mono och svartvitt på TV. Det var ett stort lyft när MTV kom! Fortfarnade i mono, förvisso. Men det var så nytt och fräscht. Dagens ungdom får ju allt de pekar på - utan bostad. Fast väldigt många verkar få det också, centralt i Stockholm, och allt. Rika föräldrar! Ja, det är kanske bara en liten del av befolkningen som har fått det sämre. Arbetare kallas vi. Nu får vi nöja oss med någon gratis video.

En nyhet...

Hädanefter är den här webplatsen endast till för Dig med en årsinkomst under 300.000 kr. Har Du stulit mer pengar än så, önskar jag inte att Du läser detta. Var god respektera!

Nu är det ju på det viset att det finns program som kan kolla adressen på den som har läst hemsidan. Sedan kan jag kolla din taxerade inkomst. Men vi litar väl på varandra?

Lika bra att också säga att E-posten är borttagen, så slipper Du leta. Det är ju det första som den som vill käfta kollar upp. Alltför många har skrivit elaka saker förut, så nu får det vara slut på det. Sist någon skrev till mig slutade det med en polisutredning för mordhot. Kan vara bra att tänka på. Spar dina förnumstiga kommentarer för dig själv, och skaffa ett eget liv, i stället för att förstöra andras. Här går kommunikationen bara åt ett håll, precis som i de flesta sammanhang i dagens Sverige. Fast då är det Storebrors röst mot den lilla människan. Här är det jag som talar, som omväxling.


Så jävla svinäckligt med bröst!

Hat sie schöne Titten? fragte Svenja.
Keine Ahnung, weißt du, ich guck mir lieber schöne Hintern an.

ur Kältere schichten der luft, Antje Ravic Strubel

Bara så att vi har fått det sagt också; jag tycker det är osmakligt med bröst (ja det gäller även män som cyklar på stan i bara överkropp). Jag skulle vara hemskt tacksam om Du inte visar halva pattarna i dekolletaget. I rättvisans namn får Du gärna gå topless på badet (markerade badplatser), men ingen annanstans! Visa hänsyn. Alla vill inte se dina bröst, eller ens antydan av dem. Vad vill du uppnå med detta?


Hur mycket sopor producerar jag? Eller Du?

Jag har länge tänkt på att väga alla sopor, sorterade som osorterade. Alla fraktioner, alltså. Lite pilligt blir det. Sedan ett par månader är jag igång. EU-genomsnittet på 487 kg per person och år, borde inte vara svårt att slå. Inte heller det Svenska genomsnittet på 452 kg. Jag räknar med..?

En något svajig prognos pekar på ca 150 kg för mig. Då är det också så att jag i viss mån sopsorterar för mina arbetskamrater på jobbet. Detta tas sedan hem, innan vidarebefordran till sorteringsstationen. I min kommun ligger de föredömligt tätt. Men...tyvärr är det här med sortering en generationsfråga. Vi gamla äckliga gubbar fick redan på 70-talet lära oss vikten av att inte skräpa ned. Senare generationer struntar fullständigt i detta. Jag tar ibland med saker hem från skogen o.d. Men vem tackar mig för det. Du bär dig åt som ett svin mot mig. Jag funderar på att sluta med det hela, och slänga allt där jag går och står.

Den som åker bil kan förstås också skita i det, helt enkelt för att allt annat är förgäves om man sen ändå åker bil. Tänk bara på vikten av bilen, vägt mot varje resa - lång som kort - som man kommer att göra med den under dess aktiva år; säg 100 g. Lägg sen till utsläpp, energiåtgång i tillverkningen, transporter, avfall, och fundera över den ursprungliga mängden material, för att producera 100 g färdig bil! Sluta åk bil, det är det absolut viktigaste du kan göra. Flygresan till Thailand missunnar jag dig inte. Det är den enda kollektivresa som de flesta Svenskar gör på ett år.


Free Dawit Isaak

Som ses av noteringen ovan skänkte jag 444,44 kr till kampen för att få Dawit Isaak fri. Hur mycket skänker Du? Skall vi utmana varandra, och alla vi känner. Såvida Du inte tycker det är okej att främmande odemokratiska makter kidnappar våra medborgare. Accepterar vi det här nu, kommer vi snart att få se mer av den varan. Var så säker!


Somliga solar med bar överkropp. Över snopp

Här har vi en satirbild på en sådan där person som rider med bar överkropp. En människa som oroar i alla fall mig väldigt mycket.


F.d. damen (nu diktatorn) vid sjön

Den där blev vi väldigt besvikna på. Amnesty talade väl om henne förut, och tanten fick väl till och med Nobels fredspris. Dock är det ju så att makt korrumperar. Bland de få oförstörda och osjälviska demokrater som jag kan komma på är Ingvar Carlsson - kanske den sista värdiga statsministern som vi haft.


Även iranier kan le!

Snygga örhängen - någon mer som vill ha? Medan jag ändå är i farten. Du kan ju skvallra vet jag, så kommer regimen och tar mig.


Stockholms no go zones

Stockholms socioekonomiska karta med no go zones inritade. Lågupplöst version

Det här får jag skriva lite mer om vid tillfälle. Jag bifogar bara bilden så länge. Om Du klickar på den öppnas den i ett nytt fönster, och blir större. Tror jag, ifall programmeringen blev rätt.


Mina rosetter väcker känslor

Sedan jag såg en kvinna med rosett i håret i den Amerikanska herrtidningen Hustler 1992, har jag också velat ha det. Till slut kände jag att jag inte har lust att be om ursäkt längre. Dock kan importtullen vara över 500% på dylika varor (de finns knappast i önskad färg och storlek i Sverige). Ett annat litet problem är, att jag vid två tillfällen under det senaste året blivit misshandlad för dessa rosetter. Är det värt det kan man då fråga sig? På 1700-talet fick män ha rosett, men inte idag. "Jämlikheten" verkar mest fungera så att det begränsar män!

De flesta män (om vi skall kalla dem det) hatar mig i rosett. Kvinnor aktar sig noga för en socialt missanpassad man. Det är naturligtvis uteslutande kvinnors fel att vi har de män vi har (vem väljer de att avla barn med?) - men det visste Du väl?


Helt apropå

Jag sökte just ett paket med en beställd rosett på Postens hemsida för någon vecka sedan. Paketet går inte att spåra längre än till Svenska gränsen. I frustration skrev jag lite nonsens i sökfunktionen på postens sida, som "mus" (1 resultat), och sen "supa hjärnan i bitar" (850 resultat). Ja, prova själv. Nu förstår man varför paketet dröjer.

Du kanske själv vill köpa en rosett? Här kommer ett exempel, där Du kan ta en titt på utbudet. Det var ett tag sedan jag skrev in några länkar. Får se om jag minns hur man gör. Man skulle ju också kunna ha ett foto, med instruktionen att gå till denna sida, när vänster musknapp hålls ned samtidigt som markören befinner sig där; Html-kodning, alltså. Någon har skrivit in allt det här. Denne någon är jag. Ingenting sker av sig självt.


Bargainbows i Miami


Är Du en HORA, eller har Du moral?

I stället för att skämmas, som många "misslyckade" svendommar gör, så slår jag här ett slag för vår höga moral. Hade hela vårt samhälle levt som det lär; "låt kvinnor vara ifred", så hade skolorna stängts för länge sedan. Inga medborgare i Sverige skulle vara under 50 år - som jag alltså: en äcklig gammal gubbe. Den här äckliga gamla gubben har låtit kvinnor var ifred i hela sitt liv.

Enligt min moral har man bara sex inom äktenskapet. Gifter sig gör man bara en gång. Skiljer sig gör man aldrig. Endast genom den ena makens/makans frånfälle blir man ogift.

Så hur många lever upp till den moralen. INNAN DU PEKAR FINGER ÅT MIG! Jag är i min fulla rätt att kalla i princip varje människa för HORA eller HORKARL. Jag brukar dock avstå att använda dessa begrepp, så länge ingen verkligen ber om det.

P.S. Undrar vad jag gjorde för fel på daten häromveckan. Vi var väl överens om att mötas som presumtivt blivande vänner? Fast...det hör väl till att en man skall bli närgången, och kvinnan sedan streta emot. Faktiskt så skrev jag i kontaktannonsen - på en annan sida, när jag tänker efter - att det inte blir tal om något sex. För min del menar jag det. Då är det väl också fel? Allt en man gör är fel.

Jag tror inte att jag vill faktiskt. Jag behöver bara bekräftelse och vänskap. Det är för sent för barn, i vilket fall. Sedan har man ju blivit matad sedan barnsben, av budskapet att kvinnor inte vill. Tänk om vi män kunde ta dem på orden! Fast då åker de bara till Grekiska tavernan, och blinkar lite, och vips! så är de inseminerade.

P.S. Jag tror allt att Du är en liten slyna när allt kommer omnkring!


Polisstaten trakasserar arbetarklassens män

Jag brukar tänka att jag levde i oskuldsfull tillit tills augusti 1975. Det var då jag började skolan, och så sakteliga insåg att det finns onda människor. Som ung man ur arbetarklassen är man sedan alltid misstänkt. Alldeles särskilt om man har långt hår - det får bara kvinnor ha. Ser man också snäll ut, får man det riktigt svårt. Ja, det säger de ju inte, utan istället att man ser farlig ut. Som en brottsling. Fast det där med snäll naturligtvis handlar om att man är ett lätt offer att mobba!

Jodå, jag har gjort ett par dumheter, som fortkörningsböter 1994. Oftast är man emellertid ute i ogjort väder. Detta ständiga utpekande skapar efterhand en stark frustration. Det förstår de flesta män i de lägre samhällsskikten. Vem skall vi ta ut detta på? Tredje man. En del blir ju till slut kriminella, och belackarna får vatten på sin kvarn.

Jag lämnar all mobbning i skolan därhän, och nämner bara några andra milstolpar i mitt raserade förtroende för myndigheter och medmänniskor.

Ett axplock!

22 augusti 1984

Här hade det nyligen brunnit i skogen där jag rörde mig mycket. Efter ett par dagar kollade jag upp platsen. Jag ville ju inte störa släckningsarbetet - eller bli misstänkt. Det "vet" ju alla att tonårspojkar är pyromaner. Jag fick se vilka bärområden som gått till spillo denna gång, men såg också möjligheten att lättare komma åt nya platser, då det var upptrampat.

Ack, ett par brandmän kom smygande på någon inspektion. Det var tydligt att de trodde sig ha hittat orsaken till branden, och började resonera med mig på ett otrevligt sätt. Farsan ringde sen upp brandstationen för att klaga. Det var inte alltid han ställde upp såpass, men han visste ju väl hur jag höll av skogen. Annars fick man nästan bevisa sin oskuld för honom, som inte per automatik ställde upp på sina söner.

11 oktober 1988

Det här blev en dramatisk upplevelse som satt skräck i mig många år framöver, och gjort att min bror som ren princip kasserat produkter han köpt, om han senare kommit på att de tillverkats av Samhall. Jag blev erbjuden plats på en av deras skyddde verkstäder, då jag var långtidsarbetslös. Antagligen trodde man att jag var särskilt utsatt på arbetsmarknaden, vilket för all del kanske stämde. Det här stället jag hamnade på var specialiserat för utvecklingsstörda.

Jag hade en bekant förmåga från stadsdelsnämnden som sällskap, och en guide från Samhall på en rundvandring i lokalerna. Ganska direkt insåg han att det skett ett missförstånd, och det var lite fel ställe för mig. Jag kom sen inte tillbaka till Arbetsförmedlingen, utan bollades vidare till AMI.

Här hade besöket på Samhall färgat av sig: man såg sig ha mandat att göra en utredning om min psykiska hälsa. Under några veckor fick jag under flera kallelser tala med ett par psykologer, som vände på allt jag sa. Till slut gav de upp, med bedömningen att jag var fullt frisk, och kunde ta vilket jobb som helst. Efter en period på AF, blev det följande:

våren 1989

På mitt första jobb uppmanades jag flera gånger av chefen att klippa mig. Till slut lämnade jag jobbet i tysthet. Bland det bästa och mest rakryggade jag gjort. Många män har sedan genom åren bett mig att lova att "klipp dig aldrig". Sannolikt sådana som gav med sig för pressen.

9 januari 1990

Min första utlandsresa - en enkel dagstur med danmarksfärjan från Göteborg, blev en av de mer traumatiska upplevelserna i livet. Efter återkomsten blev jag kvar länge i terminalbyggnaden. jag blev avklädd, och varje kvitto och lapp i plånboken fick jag frågor om. Slutligen undrade man var "mina kamrater" fanns, lite som att jag skulle avleda uppmärksamheten för några andra smugglare! En jävligt bra ide faktiskt.

Vi åkte till Danmark åtskilliga gånger under min barndom, alltid i ena förälderns sällskap. Jag insåg direkt att jag inte kan åka utan deras skydd. Tyvärr avled mamma 1990, och farsan var inte i så bra skick. Jag har på de följande 30 åren bara besökt Danmark själv vid två tillfällen. Det blev resultatet.

juli 1991

Jag trodde jag hade kvittot, men jag minns i all fall summan: 6000 kr för att svetsa fast en plåtlapp i ett hjulhus. Det var lika mycket som bilen hade kostat året innan. Nordhems bilverkstad insåg att de kunde ta betalt av mig, och summan ökade för varje gång. Till slut blev det helt absurt. Jag har sedan dess aldrig anlitat en bilverkstad, och har inget förtroende alls för branschen som helhet. Var det värt det?

Början på 90-talet

Jag åkte till andra länder på längre resor. På så vis kunde jag få mer valuta för tullens jävelskap. Dock var det aldrig någon rolig upplevelse.

6 mars 1993

Min bror och jag satt i broderns veteranbil och åt semlor, när en polisbil seglade upp. De frågade om körkort och legitimation. Inte så kul, men sådant som man uppenbart får räkna med när man är unga män.

7 februari 1995 - 30 september 1999

Här har vi exakta datum för epoken. En långdragen process om ett dysfunktionellt larm till mitt företag. Dum som jag var betalade jag ändå. När verksamheten lades ned kasserade hyresvärden larmet (det har jag papper på). Larmfirman lade snart ned. Vaktbolaget lades sedermera också ned. Ändå fortsatte räkningarna för service med larm och bevakning. Låter konstigt, va? Det tyckte inte kronofogden, som okritiskt skickade ärende vidare till Tingsrätten. Det var ett fastighetsbolag (som startat senare) med ett annat organisationsnummer, som kommit på att de kunde få en extrainkomst. En av ägarna var samma. En smart affärsman, skulle moderaterna säga!

Jag ville polisanmäla luftfakturorna, men polisen tog inte emot det. Jag försökte med konsumentverket, men de struntar i ärenden om lurendrejeri mellan företag (...). Jag försökte med Aftonblandet. Jag försökte med en advokat, men hon förvärrade det snarare. För övrigt ägdes larmavtalet av ett bageri (sic) i Norrbotten, så egentligen var allt ogiligt från början. Jag har papper på att de inte gjorde några anspråk på mig. Min bror som förut köpte deras produkter, bojkottar ändå detta företag idag, 20 år senare.

Domaren i Tingsrätten trodde förstås han gjorde mig en tjänst, som skrev ned kraven på mig. Han hade uppenbart inte läst mina drygt 60 bilagor, bara inkassobyråns 2 bilagor. Här hjälpte det inte långt att försöka leka Hollywood-advokat själv! Mitt förtroende för rättssystemet fick sig en rejäl knäck.

Hela 90-talet

Jag åkte regelbundet både Mercedes, SAAB, och Volvo. Det var tydligt hur olika polisen reagerade på dessa bilar. Det har jag skrivit ett eget kåseri om. Jag har i alla fall flera gånger blivit stoppad för koll om bilen är stulen, fått frågor om vad jag gör där, samt varför jag åker så långsamt (!). Det gör man ofta på semester i okända miljöer. Själv gör jag det oftast jämt, när jag inte har alltför lång bilkö bakom.

8 juni 2003

Vid en rondell om natten, körde jag först in, då följande bil låg en tillfart längre bort, och hade inte kommit längre än jag. Hade den haft blåljus, hade jag lämnat företräde. Nu visste jag inte ens att det var en polisbil. De hävdade att jag kört in olämpligt i rondellen, men skrev ändå inte ut några böter. Jag skulle ha gett mycket för ett neutralt yttre omdöme om saken. Jag hade åkte ända från Kramfors till Stockholm, och var några hundra meter hemifrån. Nesligt. Jag ångrade så att jag inte stannade och sov i bilen. Fast då får man hitta ett ställe där man tror sig få vara ifred för nyfikna barn och hundägare, polis, och andra kriminella. Inte helt lätt det heller!

1 september 2003

Jag anlände med ett Svenskt SJ-tåg till Oslo. Jag var bland de sista av från tåget, när civilklädda tullare kom fram till mig, och tömde ut mitt bagage på perrongen. De rotade sen igenom grejorna, och lämnade mig så. Jag såg inte att någon annan från tåget råkade ut för denna behandling. Jag skrev till en Norsk tidning om saken, men fick inget svar.

Onödigt att säga, har jag inte varit i Oslo sedan dess. Jag har däremot varit i Göteborg inte mindre än 124 gånger sedan dess. Göteborg ligger på ungefär samma avstånd från Stockholm (där jag bor), som Oslo. Det är således inte svårt att tänka sig att jag faktiskt hade besökt Oslo åtskilliga gånger under denna tid. Där har Norge gått miste om en hundratusentals kronor i turistintäkter, och goodwill. Göteborg ÄR trevligare!

1995-2019

Utskälld på jobbet av medelklassen (helt överrepresenterat). Därför att jag är lågavlönad, och ett legitimt byte. Det blir bara värre, och det går snabbt utför i takt med ökade inkomstskillnader. De skall se till så jag får sparken, får jag allt oftare höra. En vacker dag blir det väl så också. När det är helt OK att avskeda en oskyldig, bara man får en syndabock för strukturella fel som man inte på något sätt kan påverka.

Det positiva hittar vi i andra änden av skalan: alltfler lågavlönade tar mig i hand och tackar, när saker går snett. De inser att det inte är mitt fel, och uppskattar mitt engagemang och respekt för deras situation. Det är de allt mindre vana vid att få idag, och känner kanske igen det ökande kaoset på sin egen arbetsplats.

1995-2019

Den hårdnande attityden från både företaget där man jobbar, och arbetsgivarorganisationerna. Jag har en smått unik möjlighet att jämföra, då jag i 25 år jobbat på samma arbetsplats, med i mångt och mycket samma sysslor och kamrater. Det är bara företaget man är anställd av som har växlat; inte mindre än 5 anställningar på samma jobb! Ytterligare ett par, om vi skall räkna in namnbyten o.d.

Till sist...

Ja, det där var jobbigt att läsa igenom - på flera sätt. Men jag hoppas att Du som lågavlönad man känner igen dig. Nej förresten, det hoppas jag ju egentligen inte! Stå på dig! Lycka till! Revolution! Jag ser ingen annan lösning längre. Demokratin är död, och vi är helt utelämnade.


Ett hemsk sanning som visats förut (den ligger på internet hela tiden, fast är inte annars länkad). Nu är den tillfälligt det, igen.



© Dags-Nytt 1976-2019