Utisar gör som de vill

Med mer än 25 års efarenhet av att bo i miljonprogramsområden, kan jag säga att många av dessa områden aldrig har mognat och stabiliserats. Till stor del därför att inga nyare områden har kunnat ta över rollen som nybyggnadsstadsdelar. Istället är det befolkningen som har utbytts kontinuerligt, med alla problem som det medför.

Tidigare var det Svenskt slödder som befolkade dessa områden, och med slödder menar jag folk som bär sig illa åt utanför lagens råmärken, medan folk i överklassområden - ett sådant som jag växte upp i - istället begränsar sin brottliga verksamhet inom lagen. Därigeom får vi nöja oss med att kalla deras brott för omoraliska, snarare än olagliga.

Hur som helst har vi med åren fått en annan källa till oordningen i miljonprogrammet, än ordinärt slödder. Nämligen utisen, som kanske i grunden inte är så dålig, men till följd av den upplevda friheten i Sverige, steg för steg tänjer allt mer på gränserna. Man är helt enkelt inte vana vid att behöva ta ansvar själv. I landet man kommer ifrån talar någon om direkt, ifall ett beteende inte är acceptabelt.

Det kan vara klanledaren, säkerhetspolisen, religiösa ledare, militären, eller någon annan alfahanne, men gemensamt är det att utisen testar gränserna tills man ser var det säger stopp. I Sverige säger som bekant ingen stopp, inte bara av konflikträdsla, utan av respekt för vuxna människor, som själva måste inse vad som går an och inte. Lagarna - eller brist på sådana - hindrar förstås att polisen ingriper.

Därför få vi då räkna med att utisen kör bil där man vill, parkerar var man vill, kör emot trafikriktningen, kör för fort, tjuvåker på T-banan, låter barnen springa vind för våg, röker när man har lust, inte sopsorterar, slänger skräpet där man går och står, inte plockar upp efter hunden, m.m.

Ja, jag är förstås orättvis, genom att ge intryck av att alla bär sig dumt åt. Så är det förstås inte. En hel del har naturligtvis rentav kommit just till Sverige, för att de uppskattar detta fria och välordnade samhälle.

P.S. Med Utisar menar jag förstås folk från länder som inte är fullt kompatibla med västerländska demokratiska värderingar, och i större eller mindre mån saknar den nästan medfödda känslan för självbehärskning och eget ansvar i det offentliga rummets samspel, som är nödvändig för att ett fritt och öppet samhälle skall fungera. Jag kanske är rasist, eftersom jag växte upp i ett "annat land" (Sverige)?



© Dags-Nytt 1976-2016