Förlåt att jag skällde på rätt person

På min pendeltågsstation är det normalt så att särskilda informatörer på kontoret inne i Stockholm skall stå för informationen. Det fungerar inte alltid så bra, då kritisk lokal information kan saknas eller dröja för länge. Jag gör då mitt bästa med att fylla på med egna gissningar, då jag inte vet allt.

Dessa högtalarutrop skapar irriterande nog ofta mer förvirring och frågor än de besvarar. Efter ett utrop kommer det allt som oftast instormandes någon som argt ropar: -Vad fan sa den jäveln? -Jo, jag ropade just ut att...
-Jaså var det Du som ropade. Förlåt, jag menade inte så.

Skall vi stanna upp där ett tag.

Ja, ett till för säkerhets skull. Vad sa människan egentligen?

Jo. Ifall det är någon annan som man är arg på, och i det här fallet gjort ett utrop som inte hördes en bit bort från stationen, eller var svårt att förstå, då är det mitt fel. Då är det legitimt att skälla på mig.

Är det däremot jag själv som har gjort det, alltså är den skyldige. Då kan man inte med att skälla på mig för den saken.

Var finns logiken. Snälla, svara mig någon. Jag är med om precis denna och liknande situationer flera gånger om dagen. Man klagar normalt endast på sådant som inte är mitt fel, eller som jag har ringa eller inga möjligheter att påverka. Folks ynkliga beteende står mig ibland upp i halsen.



© Dags-Nytt 1976-2012