Jag var tack och lov bortrest från Stockholm den vecka som innehöll fredagen den 7 april 2017. Jag hörde på radion i en buss i Göteborg att det var problem med kollektivtrafiken i Fjollträsk. Inget ovanligt alls. Vid en senare bussresa hörde jag också om vad det rörde sig om. Oron steg om att det kunde bli stopp i trafiken även i Göteborg.
Nej, där är man kanske smartare. Visst är det märkligt att inte vägtrafiken stoppades. Det var ju en lastbil som hade använts för att meja ned folk. Kanske kunde man tillfälligt stoppat all lastbilstrafik? Nejdå, det var tunnelbanan och pendeltågen man stoppade. Som man brukar göra. Vägtrafiken flöt obehindrat som vanligt. Bilbranschen jublar åt den dumma organisationen SL.
Vidare fick jag höra på radion de närmaste dagarna hur sagolikt fint alla Stockholmare hade uppträtt i samband med trafikstoppet. Alla hade varit så snälla och omtänksamma. Ja hej Du, tänkte jag. Kollegorna på mitt jobb - spärrvakt - har nog en annan bild.
Mycket riktigt. Hemkommen fick jag den farhågan besannad; den stora allmänheten hade som väntat burit sig åt som svin. Från början till slut burit sig åt som svin, mot mina kollegor på tunnelbanan och pendeltågen. Som vanligt får man vara allmänhetens slagpåse, när folk skall skaffa sig en kick av att trakkasera, hota, och skälla ut en lågavlönad.
Det är det det handlar om. De här människorna skulle aldrig våga säga ett knyst till de som bestämmer. Man överöste tydligen även polisen med blommor. Politiker och andra i ansvarig position gömmer sig bakom min kamrater i SL-trafiken, som får ta emot skiten för vad de som bestämmer hittar på. Dem ser man aldrig när det är trafikstopp.
Till sist kan vi konstatera att tidningarna på nätet inte längre har någon koppling till att förmedla insänt material via internet. Det tycker jag verkar lovande för demokratin (ironiskt). Så bra då att man har sin egen hemsida. Nackdelen är att ingen läser den.