Från en fristående försäljningsdisk i ett köpcentrum, stod en flicka och tittade lite menande åt mitt håll. Kanske blinkade hon rentav åt mig. Jag hade sett de där diskarna på flera ställen, så jag gick fram. En ensam medelålders man är lättlurad.
Det rörde sig om välgörenhet. För all del spenderar jag alltmer pengar på sådant, sedan Sverige har blivit kallt och ekonomiskt utarmat i Moderaternas kölvatten. Dock slår jag alltid bakut när månadsgivare önskas. Jag anser att endast myndigheter har rätt att beskatta folk.
Okej, jag gav med mig, då det rörde sig om ett långsiktigt åtagande för ett fadderbarn. Något jag faktiskt hade funderat på som ett intressant engagemang för en som är för gammal för egna barn. Jag fick t.o.m. välja, så jag föreslog någon i Pakistan. En uppskattad kollega kommer därifrån, faktiskt Karachi, i vars närhet detta barn fanns. En flicka närmare bestämt, vilket särkilt propagerades för. I en muslimsk kultur har ju inte flickor de ändlösa möjligheterna som en Svensk flicka är begåvad med.
Så kom då "paketet" i brevlådan. Det visade sig att jag inte alls hade något fadderbarn, utan att pengarna skulle användas av organisationen för hela byn. En "by" med 1,5 miljoner invånare. Då räcker mina pengar inte långt, medan de för en enskild flicka kunde betyda en hel del. Ja, det påstods att jag hade en fadderflicka, fast adressen av säkerhetsskäl inte kunde nämnas (sic). Tror de att jag är pedofil, och skall åka dit och knulla henne i röven?
Vidare kunde man skriva till sitt fadderbarn. I strid med Svensk lagstiftning, skulle dock organisationen Plan öppna och läsa igenom brevet på sitt kontor i Stockholm, dit det skulle skickas. Samma sak skulle sedan göras i Holland, innan det sändes till adressaten i Pakistan. Likaså skulle eventuella brev i motsatt riktning cencureras. Ingenderas adress skulle röjas.
Vad är det här för skämt? En stor bluff misstänker jag. Finns denna flicka överhuvudtaget? Skulle jag till äventyrs sända något brev, kan ju något påhittat standardformulär återfås som svar. Här hade jag tänkt mig att skicka ett personligt bistånd och kanske lite skolmaterial, och sedan få veta att det förhoppningsvis gör nytta för denna arma tös.
Pengarna slukas då istället av en global organisation, som kanske inte ens ägnar sig åt något bistånd överhuvudtaget. Vid det här laget började jag också surna till på den flirtiga dam som lurade in mig i denna skit. Jag känner mig så arg, och utnyttjad. Tag varning!