Varför drog jag på mig en Polisutredning, då?

De flesta som kommit i kontakt med min dagbok Dags-Nytt har gjort det genom min reklam. Bland sex huvudformat är det främst tre som folk har reagerat på: ett är glasspinnar med text, ett är smala dataskrivna pappersremsor på 2 x 8 cm, och det tredje är handskrivna etiketter på 5 x 10 cm. Medan glasspinnarna endast visar web-adressen, bär pappersremsorna drygt 500 olika textslogan, och etiketterna cirka 50 olika budskap. Då 3400 etiketter gjorts, innebär det i genomsnitt 70 av varje modell. Jag har inte räknat varje sort, men det var en modell som jag började göra i sommar, som Polisen har reagerat på. Jag gissar att jag gjort ca 40 av dessa. 10 ligger kvar hemma, kanske har jag satt upp 20 i städer på västkusten, och 10 i Stockholm.

Det är aldrig innehållet i min dagbok som folk reagerar på, utan reklamen. Jag har med andra ord valt hel fel bransch. Men om vi ändå skall nämna dagboken, som ingen verkar finna intresse för, så är det ett handskrivet häfte om 5 x 5 cm. Det första exemplaret gjorde jag vid 8 års ålder, 1976. Det är synnerligen barnsligt att jag ännu gör detta, och dessutom publicerar alstret på internet. Ändå har denna dagbok - och framför allt dess reklam - blivit föremål för en polisutredning! Helt och hållet fascistiskt, nej, fascinerande! 1976 var jag övertygad om att Sverige så småningom skulle utvecklas till en Polisstat, så jag hade nog inte blivit förvånad om jag då fått veta att Polisen börjat granska Dags-Nytt. Nu, 2015, blev jag ändå lite överraskad!



© Dags-Nytt 1976-2015