Det, och ända till 20% var en helt normal nivå på 1980-talet. Det var också normalt att få ränta när man lånade ut pengar till banken. Uppåt 10-14% förekom. Nu däremot, lånar jag ut pengarna räntefritt. Ja, med tanke på inflationen, betalar jag väl rentav för att låna ut pengarna. Svensson gör dessutom avdrag i deklarationen för sin lilla ränta till banken. Således får de också räntebidrag från mig. För även detta betalar jag, genom min högre skatt. Jag är trött på det här! Höj bolåneräntan, så kanske det finns utrymme för ränta på mina besparingar också.
Jag tittade in på ett konditori i centrala Stockholm, och fick se semlor för 45 kr/st. Som de flesta nog förstår, så gick jag ut igen. Jag är arbetare, och bor i förorten, så detta är inget för mig.
För de som bor i Stockholm är ju semlor för 45 kr inget problem. Inte när lägenheterna ökar i värde med någon miljon om året. I princip kan ju folk i innerstan säga upp sig från jobbet, och leva på att belåna bostaden med ytterligare en miljon om året. Dessa pengarna klarar man sig gott på, och kan leva flott dessutom. Tre gånger en normal årslön, för att göra ingenting. Känner Du igen Dig?
När man tröttnat på att hänga på Stureplans inneställen 365 dagar om året, kanske det är dags att sälja lägenheten, och med vinsten i fickan ge sig ut i övriga landet. Måhända köper man en herrgård i Värmland, och lever resten av livet fram till pensionen, på det som blev över efter köpet.
Jag är innerligt trött på att finansiera denna cirkusen med bostäder och nöjen för alla medelklassens lyxlirare i Stockholm. Hur länge kan och får det här pågå?