Detta är en liten historia som utspelade sig för nästan 20 år sedan, när jag drev ett litet gatukök. Redan efter att tidigare haft extrajobb på ett sådant ställe, kände jag till att ifall man köpte allt som folk ville SÄLJA i luckan, så skulle mer pengar gå ut från kiosken än in i densamma. Det slår jag vad om att Du inte visste!
Dagligen kom underliga typer och ville sälja stöldgods och diverse småprylar. En som jag särskilt minns är mattförsäljaren som dök upp där en kväll. På sätt och vis behövde jag väl en ny stor matta till vardagsrummet, då den jag hade hemma hade följt med sedan pojkrummet, och var mycket sliten.
Den kringresande mattförsäljaren hade enligt utsago bara en matta kvar, och ville sälja den också innan han åkte hem från Stockholmstrakten. Jag minns inte utgångsbudet till mig, men mattan sades vara "äkta", och egentligen värd 15.000 kr.
Utan att egentligen ha planerat det, så gav jag prov på ett praktexempel i prutning, då jag helt spontant och ärligt gick bort och fram mellan garderoben (med den privata plånboken), och köket. Jag tyckte att det lät dyrt. Jag tänkte att jag ändå inte behövde en ny matta. När vi slutligen var nere i 450 kr och tre paket Marlboro, var det läge att slå till. Äkta matta eller inte.
Mattförsäljaren såg inte överlycklig ut, utan snarare purken när han överlämnat mattan och gått. En korrekt prutning skall ju vara en rimlig och god affär för båda parter. I fall man vet rätt pris, vill säga. Eller har tid till prutning. Jag visste då rakt inte rätt pris, bara vad jag kunde avvara...