För de flesta är det bara ett uttryck. Något man säger ibland.
När jag gick i gymnasiet hade jag dock en lärare som skiljde sig från mängden. Stig hette han. Av olika anledningar är han en av de jag bäst kommer ihåg. En av alla små episoder involverade detta kors.
När en elev hade lyckats med något - jag minns inte vad - klev nämnda lärare upp på en bänk, och ritade helt sonika ett kors i taket ovanför denna bänk. Om minnet inte sviker mig, så hittade vi efterhand flera gamla små blyertskors över olika bänkar.
Han lär också ha manipulerat skolans högtalarsystem, så att personal från Ericsson hade kommit dit för att felsöka. Under min tid i en annan klass, hade Stig monterat in ett flertal egna högtalare i taket i vårt klassrum. Dessa lämnade emellanåt ifrån sig ett mycket högtonigt diskret pip, som vår gamla lärare själv inte kunde höra. Att det fanns flera högtalare gjorde det hart när omöjligt att lokalisera var ljudet kom ifrån. Den andre läraren litade däremot på eleverna, och tog hjälp av en mikrofon på en lång stång, kopplad till ett oscilliskop, vilket gav utslag där högtalarna satt.
Stig förgyllde gymnasietiden. Förutom att han var en mycket kunnig lärare, var han också bra på att hantera och hålla ordning på ungdomar. Ingen kunde lura honom. Nå, nästan. En gång hade en elev fått olja uthälld över sina böcker i bänken, varvid Stig kallade dit en elev från en annan klass, som sist suttit där. Det visade sig senare vara böckernas ägare, som själv hällt ut oljan, för att sätta kamraten i klistret. Stig var sen märkbart nedstämd och frånvarande, efter att ha gått på den sluga finten.