De skär sig i armarna

För ett par år sedan satt jag på spårvagnen i Norrköping. På sätet framför satt en flicka vars arm var så ärrig av knivsnitt att den var randig. Ända uppifrån armbågen satt en lång rad med fina linjer, som nådde sin kulmen vid handleden. Denna var snarare knotig som en gammal trädstam.

Man säger att flickor i dag mår illa. Ingen tidigare generation har haft de möjligheter dagens unga kvinnor har. De kan studera och bli vad de vill, de är fria att själva välja sitt liv, med eller utan pojkar. Knappast i något annat land är friheten så total. Världen ligger kort sagt öppen.

Och så skär de sig i armarna. Varför?


© Dags-Nytt 1976-2012