Corona och medelklassen

.

På 70-talet blev jag och min bror hånade över vår bacillskräck. Vi brukade ha svår halsfluss runt 8 gånger om året. Jag önskade mig själv död i varje ögonblick några dagar åt gången, när det var som värst. Det hände att jag var borta från skolan i både en och två veckor.

Nu är det istället Svensson som har fått bacillskräck. Trots att influensa-epidemier kommer och går mest hela tiden, har det denna gång blossat upp till helt enastående proportioner. Den söndercurlade medelklassen badar i handsprit, bär handskar och har munskydd. Inte minst hamstrar man toapapper, vita bönor och krossade tomater. Dock bara på stormarknaderna. I min lokala butik råder ingen brist.

Ett tips: åk till invandrartäta områden för att handla. Utiskukarna har varit med om värre saker. Som krig. De är inte rädda. I vilket fall har man anda akuta bekymmer. Som ekonomin. Sådant bekymrar inte medelklassen. Jo, möjligen reavinsten på bostaden. Om de säljer, vill säga.

Fram till dess behöver medelklassen i Stockholm överhuvudtaget inte jobba. De kan bara öka belåningen på huset eller lägenheten med ytterligare en halv miljon om året. Det borde motsvara värdestegringen. En skattefri imkomst om en halv miljon om året, utan att ens behöva jobba. Då skulle jag nog stanna inne ett par veckor tills det värsta är över. Om jag hade råd. Jag tror jag skall bli medelklass i nästa liv!



© Dags-Nytt 1976-2020