Politikens Norrmalmstorgsdrama

Som vänsterpartist känner man ofta att det är helt bortkastat att prata politik med folk. Exempelvis angående tidningen ETC, sade en kollega: "jag provade den ett tag, men tyckte att den var vänster". -Är det inte andra media som är mycket höger, att denna ärkesvenska, politiskt nästan neutrala tidning, upplevs som starkt vänster?

Nåväl, allt är relativt, och det är ett problem i dagens Sverige, där problemformuleringsmonopolet totalt domineras av högern i allmänhet, och överklassens lakejer - moderaterna - i synnerhet. Svensson är såå till den milda grad indoktrinerad, att det leder till självcensur hos gemene man.

Ifrågasätter man denna okritiska högervridning, så blir man bemött som en tokig upprorsmakare, och som en slagen hund försvarar allmänheten sin husse. Den hunsade arbetarklassen ställer utan att tveka upp på sina plågoandar. Man står upp för överklassens rätt att suga ut majoriteten av befolkningen. I sanning demokratins motsats.

Tack vare sina egna ändlösa reklamresurser, har överklassen slutgiltigt tystat ned vänsterns röst. Nu driver Socialdemokraterna en politik som snarare överträffar moderaternas våtaste drömmar för bara 30 år sedan. Vänsterpartiet anses "extremt". Inget man kan diskutera i medias finrum, eller ens i arbetsplatsernas lunchrum.

Som gisslan i bankvalvet på Norrrmalmstorg vänder kolleger, grannar, och vänner sig emot den som försöker befria dem. Frågan är om utvecklingen inte accelererar i takt med att Alfa-hannarna lägger under sig mer makt och pengar, och därigenom möter allt större respekt från allmänheten. Mig lyssnar man inte på. En vanlig arbetare som inte varit "smart" nog att sko sig på andras bekostnad.

-Är Du smart nog att genomskåda de som tagit dig som ideologisk gisslan?



© Dags-Nytt 1976-2013