När en gammal militärdiktatur sadlar om och blir demokratisk brukar de flesta anse att man skall dra ett streck över alla brott som begåtts under decennier av terrrorvälde. Så att det inte blir oro i landet. Så att grannar inte skall börja titta snett på varandra. För att "alla" vara skyldiga? NEJ... FÖR ATT DE GAMLA LEDARNA SKALL SLIPPA UNDAN!
När vi byter namn på systemet från diktatur eller kommunism till demokrati så försvinner inte de gamla plågoandarna. Nej, de återanvänds förstås med en ny fin etikett som demokratiska ledare. Det är på sin höjd presidenten som lite symboliskt får en knäpp på näsan. I Chile inte ens det. Allt det där dumma som hänt förut skall vi inte tänka på något mer.
Nu säger man ju samma sak igen - att det bara är den gamla självutnämnda eliten som klarar att styra. Som om alla miljoner andra inte har kompetens att sköta landet. Som om offrens liv inte har något värde. I exempelvis Rwanda anser man sig uppenbart ha rensat luften lite, genom att döda 800.000 oönskade medborgare. Uppdraget slutfört. Nu glömmer vi bara det, och går vidare. I vems intresse ligger det?
De skyldiga skall ALLTID, ALLTID stå till svars, om det så är miljoner människor det rör sig om. Jämförelsen kanske är olycklig, men nog klarade Nazistregimen i Tyskland folkmordet på bl.a 6 miljoner judar. Då klarar man också att hantera 6 miljoner skyldiga på det sätt en domstol finner lämpligt!
FOTNOT. Det kanske inte är Amnestys officiella hållning (där jag är medlem). Min bestämda åsikt är däremot att det som anses vara ett brott också är ett brott alldeles oavsett hur många som gjort sig skyldiga. Vi kan inte överlämna hela den uppgiften till Sankte Per att ta hand om.