SL 1984

Ja, vad har hänt med SL-trafiken sedan 1984? (SL = länstrafiken i Stockholms län, övertogs från kommun, privat och stat av Landstinget 1967). Så värst mycket har det väl inte utvecklats. I Stockholm är man från politiskt håll övertygad om att det föreligger vattentäta skott mellan kollektivresenärer och privatbilister. Alltså att marknadsandelen för respektive trafikslag är huggen i sten, och inte kan påverkas genom vare sig trafikutbud, visioner eller politiska beslut. Man har både gett upp nytänkandet, och är självbelåtet oktritiska i det att man inte uppfattar någon konkurrens. De senaste 20 åren har man helt släppt rodret, genom att upphandla trafiken. Vare sig SL eller entreprenörerna har längre mandat, kompetens, eller intresse för att utveckla verksamheten.

Bakgrunden till att jag just nu skriver detta, är det senaste avtalet med Nobina/ Swebus/ SJ buss i mitt område. Man har gett företaget stor frihet att själva planera trafiken. Läs: indragningar. Något annat har vi inte sett ännu. Alltså, varför köra en buss i halvtimmen med 20 resenärer, om man kan köra en buss i timmen med 40 resenärer. Det är ju mer kostnadseffektivt (för företaget). Förutsatt att inte folk slutar att åka buss, förstås! Ur samhällsekonomisk synvinkel är det naturligtvis fatalt att fler åker bil, då vägarna behöver byggas ut, parkeringsplatser skall byggas i trefaldig upplaga (d.v.s. en hemma, en på jobbet, och en vid affären), fler skall göra reseavdrag för bilen, folkhälsan blir sämre o.s.v.

Vi har ju länge haft den lyckosamma situationen i Stockholmsområdet att kollektivresandet varit högt, mycket tack vare de ofantliga statliga satsningarna på tunnelbanan, och senare pendeltågen, som täcker in större delen av de tätast bebyggda delarna av Storstockholm. Glesbygdsdelarna av länet har man i stort sett lämnat åt sitt öde, liksom det alltmer ökande andelen boende i småhus, och senare tids byggande i områden utanför det ursprungliga spårnätet, vilket inte utökats sedan mitten av 80-talet.

Nu minskar man snarare trafiken, från att ha stått i det närmaste still i 50 år. I Stockhom räcker det inte med 8 passagerare per tur, som man säger inom Västtrafik (Göteborgsregionen), för att den skall anses lönsam och motiverad. Nej, i Stockholm skall det vara så fullt som möjligt. Bara när kapaciteten inte längre räcker, nödgas man (kanske) öka turtätheten. På många andra håll i landet är det tvärtom: man kör med en viss turtäthet med hänvisning till att upprätthålla en godtagbar servicenivå. Just därför är det vanligast med en buss i halvtimmen både i Stockholm - såväl som i Stenungsund (30 000 invånare), Falun (54 000), eller Uppsala sommartid (200 000). Landskrona (34 000) kör förresten var 10:e minut även en söndagskväll. I Göteborg var 5:e till midnatt. Vissa har visioner. Nog om det.

P.S. Vad jag menar med titeln är också en liknelse med nyspråksordlistorna i George Orwells bok 1984, där varje ny upplaga var tunnare än den föregående. Anledningen var att alltfler ord förbjöds, för att göra det svårare att dela med sig av kritik och tankar, bland meborgarna. Här är det tidtabellerna som tunnas ut.

P.S. 2 Titeln kan få en och annan initierad att undra, då det faktiskt finns något som heter SL 88. Detta innebär den senaste färgsättningen för SL:s bussar, en uppdatering av SL 67. SL 88 är således den äldsta färgsättningen i landet, som ännu är i bruk, inom kollektivtrafiken. i Sanning en spretig artikel det här. Det är ju ingen som läser min hemsida ändå, vet jag! Eller tror på mitt omdöme, för att jag är en lågavlönad arbetare. Spärrvakt till råga på allt. Bemanningen av stationer har upphört i övriga landet, så jag ryker väl snart också. Jag får väl bli bilförsäljare!



© Dags-Nytt 1976-2015