Reseberättelse från Kanada
avsnitt 1: Montreal

Denna text är indelad i 9 avsnitt, och handlar om en längre semester för några år sedan, faktiskt den sjätte i Nordamerika. 2002 tillbringades 5 veckor på rundresa i Kanada och USA.
– Nej, jag har ingen släkt därborta, men tycker bara att det är intressant ändå. Ve och fasa - jag åkte själv, modigt eller galet, har jag fått höra. Efter denna tur lovade jag mig själv att inte åka fler gånger så länge som Bush är amerikansk president.

Budgeten för resan var satt till 54 000 kr, men endast ca 46 000 kr gick åt. Målsättningen var att klara hotellen på i genomsnitt 700 kr per natt, vilket lyckades. Eftersom beställningen gjordes sent, var alla lämpliga flygningar till Toronto - där jag tänkt starta - fullbokade. Därför blev det i stället Montreal (månn-tri-all). Vid ankomsten frågade passkontrollanten vad jag arbetade med, och följaktligen hur jag hade råd att åka dit. Jag hade förstås inte hjärta att berätta att man i Sverige har högre BNP, och att en liten del av det välståndet än så länge kommer även någon i min position till godo. Sen misstänker väl jag också att flygpriserna från Amerika och hit är högre ?

Egentligen var det planerat att skjuta upp denna franskspråkiga del av landet till ett senare tillfälle. Det var faktiskt värre än jag trodde (inte alls tvåspråkigt), utan bara franska i alla sammanhang; franska TV5 fanns på hotellet, skyltar, matsedlar, tidtabeller, t.o.m. gatunamn. Vid hotellets frukost blev jag tillfrågad vad Croissant heter på engelska, så de trodde uppenbart att jag var engelsktalande.

Hur som helst var samhället till synes tryggt och välordnat, som på de flesta håll i Europa. Det var rent, jämförelsevis lite biltrafik, jag såg inga slumområden (otänkbart i en amerikansk storstad), knappt några hemlösa, och folk verkade avslappnade och trevliga. Det kändes faktiskt som en småstad på atmosfären, trots flera miljoner invånare. Synd att inga icke franskspråkiga turister hittar dit (jag hörde inga). På tal om kulturyttringar kan det noteras att T-banan var av samma stil som i Paris, förstås...

För en kollektivtrafikintresserad var en av höjdpunkterna några kvarvarande GMC “new look” från 1976, som kom fram i högtrafiken i förorten Longuil. Trots stora rosthål i plåten rullade de än. Några Belgiska VanHool ledbussar syntes också här. Annars var det inhemska bussar för hela slanten. Flera linjer med pendeltåg utgick från staden, och de med högst turtäthet inspekterades.

Sankt Lawrenceleden passerar rätt genom stan, så här går oceangående fartyg på väg till och från de stora sjöarna i USA. En titt på OS-anläggningarna från samma år var förstås en nödvändighet. Utsikten från Mont Royal (…) över stans skyskrapor i skymningen var inte heller tokig. Det första jag fick uppleva var dock ett fyrverkeri för att fira arbetarnas dag (Feté du traval), som infaller första måndagen i september. Labour day på amerikanska. Detta motsvarar Sveriges första maj (för de som inte är vänsterpartister).

Lars